absolutism (jämför absolut), historisk term vilken vanligen betecknar den starka furstemakt som präglar många europeiska stater under 1500-, 1600- och 1700-talen. Absolutismens framväxt sammanhänger med den samhällsomvandling som leder till de moderna staternas tillkomst. Ett viktigt led i statsbyggnadsprocessen var utvecklingen av skatteväsendet, som försåg centralmakten med resurser av en helt ny storleksordning. Detta sammanhängde dels med handelns och den tidiga kapitalismens uppsving, dels med de ökade finansiella behov som skapades genom de brant stigande kostnaderna för krigsmakt och byråkrati.

(80 av 626 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Göran Rystad

Litteraturanvisning

Perry Anderson, Den absoluta statens utveckling (svensk översättning 1978);
O.F. Gierke, Natural Law and Theory of Society, 1500–1800 (1934);
V.G. Kiernan, State and Society in Europe 1550–1650 (1980);
D. Parker, The Making of French Absolutism (1983);
C. Tilly (utgivare), The Formation of National States in Western Europe (1975).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, absolutism. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/absolutism