analytisk geometri, den gren av geometrin i vilken man studerar räta linjer, kurvor, plan och ytor med hjälp av koordinatsystem och elementär algebra. Den analytiska geometrins grunder beskrevs redan 1637 av Descartes i ”Discours de la méthode”. Metoden utvecklades sedan vidare av Leibniz, Newton och Euler. Den användes också av Lagrange för att utveckla den analytiska mekaniken och av Monge i teorin för differentialekvationer och differentialgeometri. I modern matematik kan analytisk geometri i klassisk mening inte anses vara ett självständigt

(80 av 994 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Thomas Erlandsson
Källangivelse
Nationalencyklopedin, analytisk geometri. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/analytisk-geometri