brännvin
brännvin kallades ursprungligen, på 1400- och 1500-talen, sprit som åstadkommits genom destillation (”bränning”) av vin, dvs. vad som i dag benämns eau-de-vie (däribland cognac), brandy osv. Under senare delen av 1500-talet lärde sig svenskarna att destillera mäsk framställd av säd (råg), en metod som ryssarna sannolikt redan på 1400-talet utvecklat, efter förebild i syd- och östasiatiska kulturers tillverkning av arrak ur
(61 av 433 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Medverkande
Litteraturanvisning
A. Gustavsson, ”Aktuell forskning i Norden presenterad vid ett symposium i Uppsala”,
Alkohol och nykterhet (
1989);
S. Helling,
Från mjöd till martini: Alkoholens historia i Sverige (
1988);
H.L. Jepsen,
Kold, sød, stærk og brændende: Brændevin i Norden (
1981);
A. Sandklef,
Trettio sorter kryddat brännvin – efter gamla beskrivningar (
1947).
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
brännvin.
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/brännvin