Larsson, Carl, född 28 maj 1853, död 22 januari 1919, konstnär. Carl Larsson var åren 1866–76 elev vid Konstakademien, därefter verksam i Frankrike 1877–78 och 1880–85 samt lärare vid Valands konstskola i Göteborg 1886–88 och 1891–93. Redan under studieåren försörjde sig Larsson som fotoretuschör och som tecknare i pressen främst för Ny Illustrerad Tidning. Han uppmärksammades tidigt för sina illustrationer till nordisk litteratur alltifrån H.C. Andersens ”Sagor och berättelser” (1877) till Topelius ”Fältskärns berättelser” (1883–84)

(75 av 534 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Eva-Lena Bengtsson

Litteraturanvisning

Carl Larsson, utställningskatalog Nationalmuseum, 1992;
Carl Larsson och Nationalmuseum ( Årsbok för Svenska statens konstsamlingar, 1969);
G. Cavalli-Björkman, Carl Larsson, porträttmålaren ( 1987);
P.I. Gedin, Jag Carl Larsson ( 2011);
B. Hjert, Carl Larsson: Grafiska verk ( 1983);
U. Neergaard, Carl Larsson: Signerat med pensel och penna ( 1999);
G. Nordensvan, Carl Larsson 1–2 ( 1920–21);
G. Pauli, Pariserpojkarne ( 1926);
A. Romdahl, Carl Larsson som etsare ( 1913);
S. Strömbom, Konstnärsförbundets historia ( 1945);
E. von Zweigbergk, Hemma hos Carl Larssons ( 1968).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Carl Larsson. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/carl-larsson