Dalarna, äldre form Dalarne, landskap i Mellansverige, det största och nordligaste i Svealand. Det gränsar i väster till Norge, i norr till Härjedalen, i öster

(25 av 173 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Naturlandskap och kulturlandskap

(1 av 1 ord)

Terrängformer och berggrund

Från natursynpunkt hör den övervägande delen av Dalarna till norrlandsterrängens område, även om landskapet räknas till Svealand. Den viktiga gränslinjen för denna landskapstyp, limes norrlandicus, skär nämligen genom sydligaste Dalarna, och endast en mindre del räknas till Mellansvenska sänkan. Landytan höjer sig från 60 m ö.h. i sydöstra hörnet av Dalarna och når 1 200 m ö.h. i nordväst, där en del toppar ingår i fjällkedjan. Utmärkande är vidare landskapets utpräglat långsmala form, vilken beror på att den helt dominerande ledlinjen, Dalälven, med

(83 av 883 ord)

Klimat

Dalarna har en utpräglad klimatprofil. De västra delarna ingår i ett av de tre områden med kontinentalt klimat som kan urskiljas i Sverige. De utmärks av att vintern är kallare och

(31 av 218 ord)

Växtliv

Mer än tre fjärdedelar av landskapet utgörs av skogsmark mot endast ca 7 % odlad mark. Tall- och granskogar dominerar. Fattiga och torra tallhedar med ljung, lingon, mjölon och

(29 av 199 ord)

Djurliv

Även djurlivet utmärks av mötet mellan nordliga och sydliga arter. På fjällen i nordväst finner man

(16 av 109 ord)

Kulturlandskap

Kulturlandskapet kan med Erik Axel Karlfeldts ord karakteriseras som en enhet av mångfalder. Kulturhistoriskt är skillnaderna stora mellan de sydöstliga delarna, som tillhör Bergslagen, och det övriga, egentliga Dalarna. Särna–Idre-området längst i nordväst räknas historiskt inte heller till det egentliga Dalarna.

(41 av 286 ord)

Dialekter

Dialekterna i Dalarna brukar traditionellt delas in i tre undergrupper: dalabergslagsmål, de egentliga dalmålen och dialekterna i Dalarnas nordvästra del (Särna–Idre-området). De sistnämnda står nära de angränsande norska och härjedalska dialekterna (om dialekterna i Särna–Idre-området; se Härjedalen, avsnittet dialekter).

Vissa dialektdrag är mer eller mindre allmänt utbredda över hela landskapet, t.ex. västligt nordiska former som bu(d) för bod. I sydöstra Dalarna talas dalabergslagsmål, som har drag gemensamma såväl med de egentliga dalmålen som med sydligare och östligare dialekter. Det karakteriseras

(80 av 1418 ord)

Ortnamn

Namnet Dalarna är, som namnets äldre genitivform Dala och dativformen Dalum visar, ursprungligen en obestämd plural Dalar av dal. Namnets sakliga syftning är omdiskuterad, men antagligen avses de två stora älvdalarna i landskapet, alltså Västerdalälvens och Österdalälvens dalgångar.

Många av landskapets naturnamn är förhistoriska. Hit hör sjönamn som Siljan, Barken och Runn

(52 av 365 ord)

Näringsliv (i ekonomisk-historiskt perspektiv)

Dalarnas näringar har sedan många århundraden baserats på bergsbruk, skogsbruk och jordbruk. Koppargruvan i Falun gjorde tidigt staden till en av landets främsta industriorter, och Sverige

(26 av 180 ord)

Dalarna i litteraturen

Landskapets första författare var Georg Stiernhielm, Samuel Columbus, Jesper Swedberg och Johan Olof Wallin. Endast den sistnämnde hämtade emellertid motiv från

(21 av 144 ord)

Konst

Från slutet av 1700-talet och fram till modernismens genombrott har dalakonsten motiviskt till stor del kretsat kring en idealiserad, romantisk föreställning om Dalarna som ett svenskt urhem. Bilderna anknyter antingen till verkliga historiska händelser eller till mer eller mindre verklighetsförankrade skrönor om dalfolkets bedrifter i gångna tider. En viktig inspirationskälla för konstnärerna var också den särpräglade, traditionsrika bondekultur som intill vår tid bevarats i främst byarna kring Siljan och som utgjort själva grogrunden för dalaromantiken i konsten.

Frånsett den medeltida

(80 av 646 ord)

Arkitektur

Timmerhusarkitekturen har en mycket stark tradition i Dalarna. Av omkring 300 dokumenterade knutformer i Sverige härstammar ca 125 enbart från Ovansiljan.

I det övre Dalarna har den fyrkantbyggda gården varit helt dominerande. Som bostadshus har parstugan varit vanligast i Nedansiljan och Nedre Västerdalarna, medan enkelstugan varit helt allenarådande i Ovansiljan. I Övre Västerdalarna var dessutom sidokammarstugan bruklig under 1800-talet, vilket påvisar en tydlig norsk påverkan. En annan karaktärsbyggnad

(68 av 482 ord)

Musik

Dalarnas rykte som framstående musiklandskap vilar i första hand på spelmanstraditionen. Låtspelet, som fortfarande har en stark ställning, har sin grund i både fäbodmusiken och vissången. Till det ännu ej försvunna fäbodväsendet i övre

(34 av 236 ord)

Folkkultur

Dalarnas folkkultur har varit ovanligt rik. Det har funnits en klar skillnad mellan den burgna bergsmanna- och brukskulturen i nedre och den åldriga allmogekulturen i övre Dalarna; i Idre finns landets sydligaste sameby. Under 1500- och 1600-talen invandrade svedjebrukande finnar, som i första hand slog sig ned i Orsa finnmark, i Grangärde och i gränsskogarna mot Värmland. I städerna utvecklades en borgerlig småstadskultur. De speciella förhållandena i Falun medförde att staden med omnejd hade ett stort inslag av

(78 av 557 ord)

Förhistoria

Dalarna var under boreal och atlantisk tid ett kustlandskap. En smal havsvik trängde in i området norr och nordväst om Siljan, en annan vik djupt in i Västerbergslagen. De äldsta fynden från landskapet är av klar mesolitisk karaktär och påträffas i anslutning till dessa äldsta kustlinjer. Där finns boplatser med bl.a. kölskrapor och enstaka horn- och benföremål. Bosättningen kan fortsättningsvis

(60 av 425 ord)

Historia

Dalarna framträder under medeltiden som ett tredingsindelat hundare av den typ som finns i bl.a. västra Uppland. Judiciellt lydde landskapet under lagmannen i Västmanland, även om man tillämpade en särskild lag, Dalalagen, stadfäst i början av 1300-talet. Laga ting hölls tre gånger årligen i varje socken och dessutom ett landsting för Dalarnas lagsaga i Stora Tuna. Administrativt styrdes Dalarna av fogden i Västerås. En kungsgård i Husby var säte för kronans fogdar och lagmän i Dalarna.

Sockenindelningen genomfördes sannolikt under

(80 av 622 ord)

Medverkande

  • Barbro Werkmäster
  • Daniels Sven Olsson
  • Gunnar Johanson-Thor
  • Gunnar Ternhag
  • Göran Rosander
  • Jan von Konow
  • Lars-Erik Edlund
  • Roland Andersson
  • Sidney Grahn
  • Sven Behrens
  • Tomas Germundsson
  • Ulf Gärdenfors
  • Åke Hyenstrand

Litteraturanvisning

Allmänt:
Svenska Turistföreningens årsskrift 1972;
R. Dybeck, Om Dalarne 1–2 (1918);
K.E. Forsslund, Med Dalälven från källorna till havet (1919–39);
R. Holmström & S.A. Svensson (utgivare), Dalarna (1971);
B. Rosén, Dalarna (1981).
Natur:
Länsstyrelsen i Kopparbergs län, Vägvisare till naturen i Dalarna (1978);
E. Almquist, Dalarnas flora (1949);
K. Bylin, Dalarnas fåglar (1975);
K.-H. Forslund & K. Curry-Lindahl (utgivare), Natur i Dalarna (1949).
Dialekter:
E.O. Bergfors, Tilljämning a>å i dalmål (1961);
P. Envall, Dala-Bergslagsmålet (1930);
L. Levander, Dalmålet 1–2 (1925–28);
L. Levander & S. Björklund, Ordbok över folkmålen i övre Dalarna (1961).
Ortnamn:
B. Lindén, Dalska namn- och ordstudier I: 1–3 (1947–54);
H. Ståhl, Ortnamnen i Kopparbergslagen (1960);
H. Ståhl, Ortnamn i Dalarna (1982).
Folkkultur:
L. Levander, Övre Dalarnas bondekultur under 1800-talets förra hälft 1–4 (1943–53);
S. Montelius, Dalarnas äldre brukshantering (1970);
S. Montelius, Fäbodväsendet i övre Dalarna (1977);
G. Rosander, ”The ’nationalisation’ of Dalecarlia”, Arv 1986.
Litteratur:
G. Furuland, Dalarna i dikten och Dalarnas diktare (1930);
T. Nilsson & I. Tunander (utgivare), I Dalarna: Ett urval litteratur om Dalarna (1952);
O. Wingborg, Litteratur om Dalarna (1–4, 1969–83).
Arkitektur:
G. Ternhag (utgivare), Bygga och bo i Dalarna (1989).
Historia:
Å. Hyenstrand, ”Järn och bebyggelse”, Dalarnas Hembygdsbok 1974;
G. Näsström, Mitt Dalarna (1972);
I. Serning, Dalarnas järnålder (1966).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Dalarna. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/dalarna