differentialkalkyl, räkning med derivator och differentialer. Differentialkalkylen ligger till grund för de flesta av matematikens tillämpningar inom naturvetenskap och teknik. Den ger en formalism för att beskriva och studera begrepp som rörelse och förändring.

Ursprungligen utvecklades denna formalism i samband med geometriska frågor som att bestämma tangenter till olika slags kurvor och att beräkna areor av områden begränsade av krökta kurvor. Med nya förbättrade beteckningar började man under 1600-talet att angripa sådana problem med algebraiska metoder. Stor betydelse fick en

(80 av 940 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Karl G. Andersson

Litteraturanvisning

C.H. Edwards jr, The Historical Development of the Calculus ( 1979);
C. Hyltén-Cavallius & L. Sandgren, Matematisk analys ( 1969);
D.J. Struik (utgivare), A Source Book in Mathematics, 1200–1800 ( 1969).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, differentialkalkyl. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/differentialkalkyl