estlandssvenskar, svenskspråkiga invånare i Estland. Svenskar invandrade från Sverige och Finland till Estland med början under medeltiden. I Hapsals stadslag från 1294 nämns att svenskar bor i trakten. Under den så kallade svensktiden (1561–1710) invandrade ännu fler. Estlandssvenskarna bebodde huvudsakligen den nordvästra delen av landet och var den dominerande

(49 av 349 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

En befolkningsminoritet

Estlandssvenskarna har aldrig varit särskilt många, som flest cirka 12 000 vid nordiska sjuårskrigets utbrott 1563. Farsoter och hungersnöd skördade sina offer även bland dem. I början av 1700-talet rycktes halva den estlandssvenska befolkningen bort av pesten, enligt uppgift dog inte mindre än 1 300 på Nuckö. 1781 tvångsförflyttades 1 200 personer från Dagö till vad som småningom kom att kallas Gammalsvenskby i Ukraina. Även en viss migration till Sverige bidrog till att reducera

(74 av 505 ord)

Efter självständigheten

Först i och med att Estland fick tillbaka sin självständighet 1991 kunde estlandssvenskar som levt i exil åter besöka landet. Ett av republikens åtaganden efter friheten var

(27 av 186 ord)

Föreningsliv

Den samlande organisationen för estlandssvenskar i Sverige är Estlandssvenska kulturföreningen Svenska Odlingens Vänner i Stockholm (grundad på Nuckö 1909). Föreningen utger tidskriften Kustbon som alltjämt utgör en viktig sammanhållande länk för gruppen. Andra föreningar i Sverige är bland

(38 av 271 ord)

Medverkande

  • Ingvar Svanberg
  • Stig Lundström

Litteraturanvisning

C-G. Andræ, Sverige och den stora flykten från Estland 1943–1944 (2004);
S. Appelgren, Estlands svenskar och svenskbygd (1997);
J. Chrispinsson, Den glömda historien: om svenska öden och äventyr i öster under tusen år (2011);
A. Grubbström, Sillar och mullvadar: jordägande och etnicitet i Estlands svenskbygder (2003);
J. Hedman, Runö: historien om svenskön i Rigabukten (2006);
G. Hoppe, Estlandssvenskar − en historisk översikt. Tidskriften Skärgård, nr 1 (2004);
H. Kiimann, Coastal livelihoods: A study of population and land-use in Noarootsi, Estonia 1690 to 1940 (2016);
G. Kranking, Island people: transnational identification, minority politics, and Estonia’s Swedish population (2009);
I. Lidström, Sporten och svenskarna i diasporan: Idrottsligt genomslag i Estlands svenskbygd åren före och under andra världskriget. Rig 99 (2016);
K. Rosen, Estlandssvenskarna som kom till Roslagen (1992);
I. Svanberg & H. Runblom (utgivare), Det mångkulturella Sverige (1989).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, estlandssvenskar. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/estlandssvenskar