glaskonst, konstföremål av glas.

Konsten att framställa glas daterar sig till ca 2 500 år f.Kr. De äldsta fynden hörrör från Egypten och består av glaspärlor och andra småföremål, använda till smycken. Ihåliga glas, formade kring en kärna av lersand och avsedda för salvor och parfymer, är kända sedan mitten av 1000-talet f.Kr. Man gjorde också salvbehållare i efterbildning av frukter och djur; en berömd sådan från 1300-talet f.Kr. har formen av en fisk. Så gott som samtliga kärl är i

(81 av 1121 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Nordisk glaskonst

I Sverige fanns under 1500-talets senare del och i början av 1600-talet flera glashyttor, alla med tillverkning av grönt glas av waldglastyp samt fönsterglas. På 1640-talet anlade Melchior Jung en hytta i Stockholm, efter några årtionden följd av Kungsholms glasbruk, som var Sveriges första glasproducent av betydenhet. Bevarade pokaler, remmare etc. av Kungsholms fabrikat visar influenser från såväl venetianskt som böhmiskt glas. Vid slutet av århundradet tillkom Skånska glasbruket, under 1700-talet ett flertal bruk i främst Småland, bland dem Kosta

(80 av 648 ord)

Medverkande

  • Britt Tunander
  • Dag Widman

Litteraturanvisning

Svenskt glas ( 1991);
G. Beard, International Modern Glass ( 1976);
M. Eidem, Berättelser ur den äldre glasindustriens historia ( 1912);
A. Polak, Modern Glass ( 1961);
H. Ricke & U. Gronert (utgivare), Glas in Schweden 1915–1960 ( 1986);
H. Seitz, Glaset förr och nu ( 1933);
H. Seitz, Äldre svenska glas med graverad dekor ( 1936);
E. Steenberg & B. Simmingsköld, Glas ( 1958).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, glaskonst. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/glaskonst