Israel
Israel har i Gamla Testamentet fyra olika betydelser: 1) patriarken Jakob, vars namn ändrades till Israel (Första Moseboken 32:28). Han tänktes vara stamfar till folket
(25 av 172 ord)Tolvstamsförbundets äldsta historia
Första gången Israel nämns som folknamn är på farao Merenptahs stele från ca 1236–1223 f.Kr.; ovisst är om ett landområde eller ett folk i Palestina avses. Patriarkerna Abraham, Isak och
(30 av 213 ord)Den tidiga kungatiden
Saul var den förste kungen (ca 1025–ca 1005); oklart är om han regerade över alla nordstammarna. För denna tid är de deuteronomistiska skrifterna den viktigaste källan. David intar
(28 av 199 ord)Det delade riket
Efter Salomos död krävde representanter för de nordliga stammarna lättnader i fråga om skatter och tvångsarbeten. Då detta avvisades, skilde sig de nordliga stammarna från Juda och Benjamin och valde en egen kung. Rikets delning var därmed ett faktum. Sydriket eller Juda
(42 av 295 ord)Exiltiden och den persiska tiden
De deporterade israeliternas tillvaro i Assyrien och Babylonien verkar inte ha varit alltför hård. Däremot medförde exiltiden en omfattande religiös nyorientering. Den
(22 av 151 ord)Den hellenistiska perioden
Efter slaget vid Issos 333 f.Kr. erövrade Alexander den store Palestina. Källorna är fortfarande mycket sparsamma, men Palestina tillhörde omväxlande den
(21 av 144 ord)Den romerska perioden
År 63 f.Kr. intogs Jerusalem av Pompejus. Johannes Hyrkanos II fortsatte som överstepräst till år 40 f.Kr. En man av edomitisk härkomst, Herodes, utnämndes
(24 av 165 ord)