komplement (latin complemeʹntum ’fyllnad’, av coʹmpleo ’fylla’, ’utfylla’, ’göra fullständig’, ’komplettera’), utfyllnad, tillägg; inom medicinen en grupp proteiner (komplementfaktorer) i blodplasma som spelar en betydelsefull roll inom

(27 av 188 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Komplementaktivering

Aktiveringen av komplementet är en förutsättning för dess biologiska verkan och

(11 av 16 ord)

Den klassiska vägen

De komplementfaktorer som deltar i reaktionskaskaden är C1 till och med C9. Om t.ex. ett immunkomplex som befinner sig i blodplasma aktiverar C1-faktorn till C1-esteras leder detta till en reaktion i den ordningsföljd som framgår av bilden. De aktiverade komplementfaktorerna,

(40 av 283 ord)

Den alternativa vägen

I det cirkulerande blodet bildas kontinuerligt små mängder aktiverat C3 som har förmåga att binda till främmande substanser,

(18 av 124 ord)

Kontrollmekanismer vid komplementaktivering

De ovan beskrivna reaktionskaskaderna måste vara effektivt reglerade så att en ohejdad aktivering

(13 av 92 ord)

Komplementets biologiska funktioner

De viktigaste substanserna som uppstår vid komplementaktiveringen är C3a och C5a, t.ex.

(12 av 79 ord)

Rubbningar i komplementets funktion

Ärftlig brist på sådana komplementfaktorer som reagerar tidigt inom den klassiska aktiveringsvägen (C1q, C1r, C1s, C2 och C4) medför ökad risk för immunkomplexsjukdomar samt ofta

(25 av 172 ord)

Bestämning av komplementfaktorerna

Komplementfaktorernas mängd och funktion kan i Sverige bestämmas på specialiserade klinisk-immunologiska

(11 av 27 ord)

Medverkande

  • Anna-Brita Laurell

Litteraturanvisning

A.-B. Laurell, ”Komplementsystemet” och ”Komplementsystemet vid sjukdomar”, i L.Å. Hanson & H. Wigzell (utgivare), Immunologi 1–2 ( 1989).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, komplement. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/komplement