Urförsamlingen i Jerusalem bestod av såväl arameisk- som grekisktalande judar. De grekisktalande skall tidigt ha fått ett centrum i det syriska Antiochia. Här började de kalla sig kristna (christianoi) och upptog också icke-judar i gemenskapen. Kristendomen fick snart en grekisk språkdräkt; hela Nya testamentet är skrivet på grekiska.

Också Paulus mission riktade sig till icke-judar, ”hedningar”. Vid apostlamötet i Jerusalem år 49 accepterade urförsamlingen under ledning av Jakob, ”Herrens broder”, att hedningar skulle kunna upptas utan att omskäras och utan

(80 av 580 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Per Beskow
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Den tidiga kyrkan. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/kristendom/historia/den-tidiga-kyrkan