Gustafsson, Lars, född 17 maj 1936, död 3 april 2016, författare, professor vid University of Texas, Austin, 1983–2006, redaktör för BLM 1962–72, litteraturkritiker i Expressen 1961–80, i Svenska Dagbladet från 1981. Litterärt sett kom prosaisten Lars Gustafsson tidigast att stå i fokus. Efter debuten med Vägvila (1957) utgav han flera romaner som placerade honom i främsta ledet

(57 av 394 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Medverkande

  • Ingemar Algulin
  • Inger Littberger Caisou-Rousseau

Litteraturanvisning

Björn Andersson, Att visa vägen ut: En studie av den estetiska praktiken i Lars Gustafssons Bröderna (2000);
K. Bergman, En möjlig värld: En tematisk studie av Lars Gustafssons 1990-talsromaner (2002);
L. Dahlberg, Tre romantiska berättelser: Studier i Eyvind Johnsons Romantisk berättelse och Tidens gång, Lars Gustafssons Poeten Brumbergs sista dagar och död och Sven Delblancs Kastrater (1999);
I. Friberg, ”Jag är alltid annorlunda”: En studie i identitetsproblematiken i Lars Gustafssons tidiga författarskap mellan åren 1959 och 1967 (1996);
T. Nydahl (utgivare), Under den synliga skriften: Nedslag i Lars Gustafssons författarskap (1996);
Per Svensson & Lars Gustaf Andersson, Ritten över Bodensjön: studier i Lars Gustafssons poesi (2008);
H. Söderström, Bilden som byggsten: Om Lars Gustafssons poetik och lyriska praktik (2003);
R. Volz (utgivare), Att läsa Gustafsson (1986).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Lars Gustafsson. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/lars-gustafsson