musikaʹl (engelska musical, av musical comedy, av musik och engelska comedy ’komedi’), musikteaterform som sammanfogar tal, sång och dans. Många verk i genren har förlagor eller inspiration från andra medier, såsom romaner eller filmer, men det är lika vanligt att musikaler har originalhistorier. Musiken hålls vanligen i populära tongångar, och miljöer och rollfigurer framställs i regel realistiskt.

Allmänt betecknas ”The Black Crook” (1866; manus Charles M. Barras, musik Thomas Baker och Giuseppe Operti, sångtexter Theodore Kennick) som den första prototypen

(80 av 786 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Film

Med ljudfilmens genombrott i Hollywood började musikaler produceras i olika varianter, från filmer med tämligen löst infogade musik- och dansnummer, t.ex. ”Broadways melodi” (1929), till filmoperetter med stjärnor som Jeanette MacDonald, Nelson Eddy och Maurice Chevalier. Nyskapande var Busby Berkeleys luxuösa uppsättningar med raffinerad koreografi och scenografi, t.ex. ”42:a gatan” (1933) och ”Gold Diggers 1936” (1935), liksom Fred Astaires mer realistiska sång- och dansfilmer

(64 av 455 ord)

Medverkande

  • Fredrik Fischer
  • Lars Åhlander

Litteraturanvisning

R. Altman, The American Film Musical ( 1987);
S. Banfield, Sondheim’s Broadway Musicals ( 1993);
G. Block, Enchanted Evenings: The Broadway Musical from Show Boat to Sondheim ( 1997);
R. Blom, Evita, Cats, Fantomen och de andra ( 1988);
M. Eigtved, Musicals: Storbyscene og drømmerum ( 1997);
W. Everett & P.R. Laird (utg); The Cambridge Companion to the Musical ( 2002);
J. Franzon, My Fair Lady på skandinaviska: En studie i funktionell sångöversättning ( 2009);
M. Gottfried, Broadway Musicals ( 1984);
B. Haslum, Operett och musical ( 2:a upplagan 1979);
A. Lamb, 150 Years of Popular Musical Theatre ( 2001).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, musikal. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/musikal