programspråk, programmeringsspråk, språk för att uttrycka beräkningar som ska utföras av en dator. Programspråk har en exakt syntax och semantik för att kunna tolkas av datorn och saknar därmed de naturliga språkens flexibilitet och uttryckskraft.

Det finns tusentals programspråk och nya skapas varje år. Olika språk lämpar sig för olika sammanhang. Den vanligaste typen av programspråk (de imperativa språken) har utvecklats ur maskinspråken (se maskinkod), sådana språk

(67 av 466 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Programspråksutvecklingen

Programmerare i dag använder inte maskinspråk och nästan aldrig assemblerspråk, utan högnivåspråk. De tidigaste programspråken utvecklades på 1950-talet, med Fortran som det viktigaste. Med dessa kunde man skriva vanliga aritmetiska uttryck som a+(c+d)*(f+2). Men strukturen från assemblerspråken finns kvar: variabler betecknar minnesplatser, maskinspråkens hoppinstruktion finns i form av GO TO-kommandot, instruktioner för att flytta innehållet i vissa minnesceller till andra platser uttrycks med tilldelningssatser och så vidare.

Det språk som har betytt mest för utvecklingen av området är ALGOL 60.

(80 av 671 ord)

Medverkande

  • Bengt Nordström
  • Jonas Skeppstedt
  • Sten Henriksson

Litteraturanvisning

Robsert SestaiConcepts of Programming Languages (2015);
Ravi Sethi, Programming Languages (1989).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, programspråk. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/programspråk