Vietnamkriget, stridigheter i Vietnam 1957–75. Vietnamkriget hade sin bakgrund i Indokinakriget 1946–54, som slutat med franskt nederlag, Vietnams självständighet och en delning längs 17:e breddgraden i ett kommuniststyrt Nordvietnam och ett USA-orienterat Sydvietnam. Delningen var avsedd att vara temporär och gälla fram tills att val skulle hållas 1956. Den sydvietnamesiska presidenten Ngô Ðinh Diêm vägrade genomföra valen. Ett gerillakrig riktat mot Diêms regim inleddes 1957. Den kommunistiska gerillan, i USA kallad Viêt-công, hade stöd av Nordvietnams regering och ingick från 1960 samarbete med andra grupperingar inom ramen för FNL. USA agerade utifrån dominoteorin, dvs. fick kommunismen fäste i ett land skulle fler i dess omgivningar vara i farozonen. Under John F. Kennedys presidenttid fick den sydvietnamesiska regimen materiellt stöd, och amerikanska militära rådgivare började skickas till Vietnam. Diêm störtades 1963, men även hans efterträdare hade USA:s stöd. Efter Tonkinincidenten i augusti 1964, då nordvietnamesiska örlogsfartyg anklagades för att ha attackerat en amerikansk jagare, fick president Johnson kongressens stöd för en amerikansk krigsinsats i Vietnamkriget. Reguljära amerikanska arméförband sattes in för att bekämpa gerillan och nordvietnamesiska arméförband. År 1969 fanns över 540 000 amerikanska soldater i Vietnam, men FNL:s Têtoffensiv 1968 var ett av många tecken på att den amerikanska armén inte förmådde besegra fienden. I takt med tilltagande kritik i USA och runtom i västvärlden påbörjades ett amerikanskt tillbakadragande, och fredsförhandlingar inleddes 1972. Dessa var fruktlösa och ledde till upptrappningar av båda sidor innan ett stilleståndsavtal slöts 1973. USA drog då bort sina sista styrkor. I april 1975 var den sydvietnamesiska armén besegrad.
2010-02-09 Nationalencyklopedin • Kort
http://www.ne.se/vietnamkriget Kopiera källangivelse
