Öland, landskap i Götaland. Öland, som är Sveriges minsta landskap, är en ö i

(14 av 98 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Naturlandskap och kulturlandskap

(1 av 1 ord)

Terrängformer och berggrund

Ölands landformer är knutna till den geologiska uppbyggnaden och utvecklingen. Ön är 135 km lång och 6–15 km bred och utgörs av en låg och flack platå som lutar svagt mot öster och norr. Detta beror på att de berggrundslager från kambrium och ordovicium som bygger upp ön har en svag stupning mot öster. De fortsätter på Östersjöns botten och dyker upp i norra Estland. Ölands högsta punkt, Galgbacken

(69 av 487 ord)

Klimat

Öland har ett klimat med milda höstar och vintrar. Sommaren är

(11 av 41 ord)

Växtliv

Öland är i förhållande till sin storlek Sveriges artrikaste landskap. Här finns över 1 000 arter kärlväxter, och även moss- och lavvegetationen är av särskilt intresse. Floran hör till Sveriges bäst kända. Växtlivet präglas av det torra, varma klimatet och den stora kalkrikedomen. Framför allt djurens betande har

(48 av 335 ord)

Djurliv

Djurlivet skiljer sig i många drag från djurlivet i övriga landskap; mest påtagligt är det i småkrypsfaunan, men även fågellivet är säreget och rikt. Totalt har det observerats

(28 av 197 ord)

Kulturlandskap

Trots likartade naturförhållanden skiljer sig Ölands odlingslandskap på avgörande punkter från Gotlands. Ölands jordbruksbebyggelse är i hög grad ännu präglad av den regelbundenhet som en gång kännetecknade hela östra Mellansverige. Till detta bidrar också byarnas gruppering längs den östra och den västra landborgen. Trots

(44 av 314 ord)

Dialekter

På Öland möts sydsvenska götamålsdrag och uppsvenska sveamålsdrag med starka yngre inslag från Kalmartrakten i öns västra och mellersta delar. Norra och södra Öland liksom hela östsidan av ön bevarar därmed ålderdomligare språkdrag. Resultat av sydvästliga impulser är t.ex. e, ö för kort

(43 av 307 ord)

Ortnamn

Landskapsnamnet Öland ’ö-landet’ skrevs in Ølandia 1178. Ön betraktades av engelsmannen Wulfstan på 800-talet som en svealändsk provins. Enligt Lübecks tulltaxa på 1220-talet var svear, gutar och öningar ’ölänningar’ befriade från tull. Den uppsvenska samhörigheten speglas i ortnamn som Gammalsby, Ottenby och Seberneby, med de svealändska

(46 av 323 ord)

Näringsliv (i ekonomisk-historiskt perspektiv)

Jordbruket har alltid spelat en ledande roll i Ölands ekonomi. Landskapet utgjorde ett tillförselområde för Kalmar slott och stod även i

(21 av 150 ord)

Konst

Fram till 1800-talets mitt avbildades huvudsakligen enskilda monument, kyrkor eller fornlämningar på ön. Antikvarien J.H. Rhezelius tecknade på 1630-talet de öländska kyrkorna, liksom också Petrus Frigelius gjorde kring mitten av 1700-talet, och Erik Dahlbergh återgav Borgholms

(36 av 251 ord)

Arkitektur

Bebyggelsen på Öland har formats av landskapets egna villkor och tillgångar. Det mest påtagliga inslaget är radbyarna, som på Öland bevarats bättre än någon annanstans i Sverige. Medan ekonomibyggnaderna uppfördes i kalksten, byggdes bostadshusen nästan uteslutande av trä. Den fuktsugande kalkstenen gjorde att stenhus betraktades som osunda. Man byggde i skiftesverk, oftast i ek

(54 av 381 ord)

Musik

Musiklivet på Öland omfattar i första hand det folkliga musicerandet. Den öländska spelmansmusiken är av naturliga

(16 av 111 ord)

Folkkultur

Den folkliga bebyggelsen, särskilt på södra och mellersta Öland, präglas av radbyn, som här levt kvar längst i Sverige. I dag är de flesta radbyar splittrade, men

(27 av 192 ord)

Öland i litteraturen

Öland dyker upp i litteraturen med Linnés berättelse om sitt besök på ön

(13 av 89 ord)

Förhistoria

Riksantikvarieämbetet har registrerat ca 13 600 förhistoriska lämningar på Öland, fördelade på 2 400 lokaler. Nära 9 200 är gravar och över 1 000 är husgrunder med vallformade stenväggar och anslutande stensträngar, rester av forntida hägnadssystem. Det har beräknats att öns kända fornlämningar sannolikt utgör en mycket liten del av vad som en gång funnits, kanske så liten som 10 %. Under 1960- och 70-talen undersöktes t.ex. på mellersta Öland flera hundra icke tidigare registrerade gravfält och boplatslämningar som upptäckts och skadats vid djupplöjning, bl.a.

(85 av 617 ord)

Historia

Redan i Wulfstans berömda reseberättelse från sent 800-tal uppges ön ha tillhört svearnas välde. Under tidig medeltid framtonar Öland som egen lagsaga med egen lagman, dock med samma lag som Östergötlands lagsaga. Sedan det kristnats blev Öland en del av det stora Linköpingsstiftet. En tydlig centralbygd är skönjbar kring Köping, där redan namnet antyder kommersiella aktiviteter. Ortens under 1100-talet uppförda kyrka var då Ölands största. Spår av ett tidigt inflytande från

(71 av 506 ord)

Medverkande

  • Britt-Marie Hammarskiöld
  • Carl Olov Sommar
  • Gunnar Ternhag
  • Göran Hallberg
  • Hans Medelius
  • Jan von Konow
  • Lars-Olof Larsson
  • Martin Fritz
  • Mats Widgren
  • Olle G. Olsson
  • Sven Behrens
  • Ulf Abel
  • Ulf Gärdenfors
  • Ulf-Erik Hagberg

Litteraturanvisning

Natur:
Calidris, utgiven av Ölands Ornitologiska Förening 1972–;
Natur och naturvård på Öland, utgiven av Länsstyrelsen i Kalmar län 1982;
”Insekter och spindlar på Ölands Stora alvar”, Entomologisk Tidskrift 1983;
U. Ekstam m.fl., Ölands och Gotlands växtvärld (1984);
D. Lundegårdh m.fl., Öländsk natur (1994);
R. Sterner, Ölands kärlväxtflora (2:a upplagan 1986);
R. Sterner & K. Curry-Lindahl (utgivare), Natur på Öland (1955).
Kulturlandskap:
J.-H. Fallgren, ”The concept of village in Swedish archaeology”, Current Swedish Archaeology 1993;
Sölve Göransson, Tomt och teg på Öland: Om byamål, laga läge och territoriell indelning (1971);
L.-K. Königsson, The Holocene History of the Great Alvar of Öland (1968).
Dialekter:
B. Pamp, Svenska dialekter (1978).
Ortnamn:
Göran Hallberg, Ortnamn på Öland (1985).
Konst:
Anders Nilson (utgivare), Ölandsmålare: Hundra år av öländskt måleri (1995).
Musik:
Nils Andersson & Olof Andersson (utgivare), Svenska låtar: Småland, Öland och Blekinge (1935, nytryck);
Magnus Gustafsson (utgivare), Folkmusik från Småland och Öland (1983);
G. Rygert & L. Weinhardt (utgivare), Ölands folkliga visor och melodier genom tiderna (1987);
N. Stålberg, ”Visa och låt på Öland”, i B. Pamp m.fl. (utgivare), Öland 2 (1949).
Förhistoria:
Ulf Hagberg, Skedemosse: Studier i ett öländskt offerfynd från järnåldern (1967);
Ulf Hagberg m.fl., The Archaeology of Skedemosse 1–4 (1967–77);
F. Herschend, Myntat och omyntat guld: Två studier i öländska guldfynd (1980);
U. Näsman, Glas och handel i senromersk tid och folkvandringstid (1984);
M. Stenberger, Öland under äldre järnåldern (1933).
Historia:
Abraham Ahlqvist, Ölands historia och beskrifning 1–2 (1822–27, faksimilutgåva 1979);
Nils Blomkvist, Kalmars uppkomst och äldsta tid, Kalmar stads historia 1 (1979);
M. Höjfors-Hong, Ölänningar över haven: Utvandring från Öland 1840–1930 (1986);
B. Palm m.fl. (utgivare), Öland 1–2 (1948–49).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Öland. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/öland