botten
botten
botten [båt´-] subst. bottnen el. ~, bottnar
ORDLED: bottn-en
• yta som utgör (inre och) undre begränsning av föremål som har viss vågrät utsträckning och som vanl. (i sin naturliga position) fungerar som ngt slags behållare; särsk. om undre
Vill du få tillgång till hela artikeln?
Källangivelse
Nationalencyklopedin,
botten.
http://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/botten