Uppslagsverket

Barr

Barr, bladen hos flertalet barrträd. De är vanligen smala, styva och stickande och till sin konsistens läderartade. I tvärsnitt är de antingen platta, fyrkantiga eller runda. Epidermis, ytskiktet, har mycket tjocka väggar, och klyvöppningarna är nedsänkta under barrets yta. Direkt innanför epidermis finns ofta ett fiberartat cellskikt med tjocka cellväggar. Längre in finns den luckra, klorofyllhaltiga vävnad, mesofyllet, i vilken fotosyntesen äger rum. Här finns också hartsgångar och centralt i barret ledningsvävnaden samt den för barr speciella tranfusionsvävnaden.

Barrets yttersta cellskikt är epidermis med en kraftig, yttre vägg. I epidermis ligger klyvöppningarna nedsänkta. Omedelbart under epidermis finns ett cellskikt benämnt hypodermis, som består av celler med kraftiga väggar. Mesofyllet är den vävnad där fotosyntesen sker. Centralt i barret ligger ledningssträngarna i den klorofyllfria transfusionsvävnaden. Barret innehåller också hartsgångar.

De flesta barr är måttligt långa; längst, upp till 45 cm, är de hos tallen Pinus palustris från östra Nordamerika. Barren sitter antingen spiralställda (”strödda”) eller ibland flera tillsammans på skottet. Det finns också barrträd med blad som påminner om lövträdens, t.ex. tempelträd.

Hos lärkträden avviker barren från det tidigare beskrivna utseendet. De är här mjuka, ljusgröna och faller årligen av för att nästa år ersättas med nya. I övrigt sitter barren kvar under längre perioder, i vissa fall ända till 10–12 år, innan de faller av och ersätts av nya. Onormal, alltför tidig barrfällning kan bero på för liten nederbörd eller andra klimatfaktorer, angrepp av parasitsvampar eller luftföroreningar.

Ta del av vårt julerbjudande och få NE Utforska i ett helt år för endast 295 kr.
Använd kod NEJUL19 och spara 50 %.

Prova gratis i 7 dagar