Får man stänga skoldörren för obekväma politiska åsikter?

Är det självklart att de politiska partierna ska få föra fram sina budskap i skolan? Och i så fall vilka partier – och under vilka former? Den frågan skruvades upp rejält i samband med förra valet och väntas bli aktuell igen när årets val närmar sig. Vilka regler gäller och vad kan bli konsekvenserna av dem? Vi frågade Sofie Blombäck, som är lektor i statsvetenskap vid Mittuniversitetet.

När det gäller frågan kring partipolitiska företrädares närvaro i skolmiljön ställs olika intressen mot varandra. Å ena sidan yttrandefriheten, som är en grund för vårt demokratiska samhälle, och å andra sidan enskilda rektorers motvilja mot att ge utrymme åt röster som inte ligger i linje med skolans värdegrund.

Eftersom det inte är valfritt för elever att gå i grundskolan hävdas också elevens rätt att slippa möta vissa typer av budskap.

”Partiers närvaro i skolmiljön är kontroversiellt på många vis. För att förtydliga vad som gäller och på så vis underlätta för skolorna trädde en ny lag i kraft den 1 januari i år”, säger Sofie Blombäck.

Urvalet av partier måste ske på objektiv grund

I korthet kan man säga at det är upp till varje rektor att bestämma om politiska partier ska få tillträde till skolan. Men då måste det ske på någon form av objektiv grund, exempelvis alla som är representerade i riksdagen eller de som sitter i kommunfullmäktige.

”I den nya lagen står det uttryckligen att partiernas åsikter inte är ett skäl att neka tillträde, även om dessa skulle strida mot skolan värdegrund. Man kan alltså inte plocka russinen ur kakan och exempelvis välja ut de partier man sympatiserar med utan måste följa sitt urvalskriterium hela vägen”, säger Sofie Blombäck.

Tufft jobb för skolpersonal att sätta gränser

Alternativet är att inte bjuda in något parti alls, vilket kanske hade varit det enklaste sättet att hantera den här frågan, menar Sofie Blombäck. Samtidigt är en av skolans uppgifter att ge något slags demokratisk fostran.

”Tittar man på underlaget för den här reformen så pratas det mycket om att eleverna inte bara ska lära sig om partiernas åsikter utan även hur den politiska debatten fungerar. Det visar på en möjlighet att i förväg rama in debatten eller arrangemanget. Man behöver ju inte bjuda in partierna och sedan släppa allt fritt.”

”Jag tolkar reformen som att det är tänkt att man som rektor eller lärare har ett väldigt stort ansvar att förbereda eleverna på vad och hur man kan diskutera, klargöra vilket utrymme eleverna har samt moderera samtalet.”

Hon påpekar att uttalanden som strider mot skolans värdegrund inte behöver stå oemotsagda, samtidigt som man inte får avbryta den politiska företrädaren.

”Det ligger ett enormt stort ansvar på skolpersonalen att i stundens hetta göra rätt avvägning, men reformen är åtminstone ett försök att tydliggöra vad som gäller.”

Ständig dragkamp om förstagångsväljarna

De politiska partierna vill gärna nå unga människor, vilket de tycker är svårt eftersom unga människor i dag är mindre partipolitiskt engagerade än förr. Samhällsintresset må vara lika stort, men det kanaliseras oftare till olika intresseorganisationer.

Sofie Blombäck hänvisar till forskning som visar att de som är relativt unga första gången de får rösta, det vill säga fortfarande går i skolan och bor hemma hos föräldrarna, också gör detta i större uträckning än de som är lite äldre och kanske börjat jobba eller är ute och reser.

”Vi vet också att om man röstar första gången man får rösta så fortsätter man att göra det i påföljande val, samt att cirka hälften av de unga håller fast vid sitt parti. Att fånga en förstagångsväljare är alltså mycket värt för partierna. Det finns en anledning till att många politiker väljer att vara med i exempelvis YouTubeintervjuer med olika influencers och att vara aktiva i sociala medier”, säger hon.

Partiernas ungdomsförbund mest aktiva i skolan

Mest aktiva ute i skolorna är ofta partiernas lokala ungdomsförbund. Men om skolorna är mer proaktiva och exempelvis anordnar temadebatter skapas utrymme att bjuda in även mer seniora politiker till ett mer fokuserat samtal kring enskilda frågor.

Enligt Sofie Blombäck ger det ett annat spelrum för vilka partier som bjuds in. Detsamma gäller om samtalet ska handla om hur politik fungerar, snarare än om partipolitiska frågor.

”Om man vill prata om mer neutrala fakta kring hur politik bedrivs kan urvalet också göras på en denna grund”, säger hon.

Tydlighet kring att skolan inte är allmän plats

I samband med ett val är det ofta de etablerade partierna som är aktiva i skolorna. Däremellan kan dock mindre, mer extrema grupper kanske uppsöka skolorna för att exempelvis värva medlemmar.

I dessa fall kan de nya reglerna ge vägledning, då man slår fast att skolan inte är en allmän plats och att ingen har rätt att bara kliva in och kräva att få sprida information.

Det är rektorn som bestämmer vem som får vara på skolans område under skoldagen.

”Vad som gäller för skolans lokaler utanför skoltid är fortfarande lite flytande, men då är det å andra sidan frivilligt att vistas där, vilket sätter ett annat ljus på det hela. Under själva skoldagen måste ju eleverna vara där, vilket också ger dem en del rättigheter”, förklarar Sofie Blombäck.

Ständig utvärdering av regelverket

Hur de nya reglerna faller ut under den här valrörelsen kommer att visa vägen för vad som händer i nästa steg. Eftersom valdagen i år infaller ovanligt tidigt kommer det dock inte hinnas med lika mycket aktivitet som tidigare valår mellan skolstart och valdag.

”Vi kommer säkert att få se anmälningar och överklaganden kring den här lagen också. En av anledningarna till att man förtydligade var ju att partier protesterade mot beslut som fattades runt om i skolorna, så var gränsen går kommer säkert att behöva prövas igen”, säger Sofie Blombäck.

Partierna roll i samhället under förändring

Några övergripande frågor återkommer ständigt i debatten. Har man som elev rätt att slippa utsättas för åsikter man inte tycker om? Var går gränsen för det fria samtalet kontra en kränkning? Var går gränsen för hets mot folkgrupp? Och vilken relation ska de politiska partierna ha till det omkringliggande samhället?

”Just nu har många organisationer lite beröringsskräck mot partierna. Man vill gärna lyfta fram att man är partipolitiskt obunden och vill helst inte ha med partierna i olika sammanhang, exempelvis demonstrationer och sakfrågor. Att vara partipolitiskt obunden är nästan ett slags hedersord i dag – man vill framstå som politiskt opartisk”, förklarar Sofie Blombäck.

”Det innebär att vi håller på att ompröva vilka roller våra politiska partier ska ha i vårt samhälle. En betydligt större och mer långsiktig diskussion, där förstås även skolornas utrymme och agerande påverkas.”

 

Mer läsning om valet

Hur NE:s redaktion arbetar inför valet 2018