NE Nationalencyklopedin AB

Internationella kvinnodagen

Internationella kvinnodagen, högtidsdag firad 8 mars med möten och demonstrationer för att markera kvinnosolidaritet och föra fram aktuella reformkrav.

Det var den socialistiska kvinnokonferensen i Köpenhamn 1910 som instiftade en dag till stöd för kvinnlig rösträtt. Under ledning av den tyska feministen Clara Zetkin firades därefter dagen årligen i många länder, i Sverige från och med 1912, på varierande datum under våren.

När ryska revolutionen splittrade arbetarrörelsen fortsatte den kommunistiska grenen firandet och fastslog 1921 datum till 8 mars. I alla länder där fascistiska och nazistiska partier kom till makten under mellankrigs- och krigsåren förbjöds den så kallade röda dagen, men redan 8 mars 1945 samlades vänsterkvinnor från Europas motståndsrörelser till möte i London. I Sovjetunionen och Östeuropa levde 8 mars vidare som officiell högtidsdag.

År 1969 firades 8 mars av nyfeminister vid University of California i Berkeley, och idén togs upp på olika håll i USA och Europa. Det första öppna mötet i Sverige ordnades 1972 av Grupp 8 och Svenska Kvinnors Vänsterförbund. År 1977 rekommenderade FN ett allmänt firande av den internationella kvinnodagen. Firandets socialistiska karaktär har tonats ned, och numera deltar även opolitiska kvinnoorganisationer.

Denna text är direkt hämtad ur Uppslagsverkets artikel om Internationella kvinnodagen.

Läs mer om kvinnans historia