{"id":9168,"date":"2023-09-11T13:27:58","date_gmt":"2023-09-11T13:27:58","guid":{"rendered":"https:\/\/www.ne.se\/info\/?p=9168"},"modified":"2025-05-20T12:22:05","modified_gmt":"2025-05-20T12:22:05","slug":"kerstin-ekman","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/www.ne.se\/info\/privat\/kerstin-ekman\/","title":{"rendered":"Kerstin Ekman"},"content":{"rendered":"\n\n
\n
\n
\n \n
\n \n
\n

Privat<\/p>\n <\/div> \n \n \n

Kerstin Ekman <\/h1> \n

Kerstin Ekman, f\u00f6dd Hjorth 27 augusti 1933, f\u00f6rfattare, ledamot av Svenska Akademien 1978\u20132018, ledamot av Samfundet De Nio 1978\u201386 och 1993\u20132023. L\u00e4s mer om den jubilerande f\u00f6rfattaren som satt Norrland p\u00e5 den litter\u00e4ra kartan. <\/p>\n <\/div>\n\n <\/div>\n <\/div>\n<\/section>\n\n\n\n

\n
\n
\n\n
\n
\n
\n

Med sin k\u00e4nsla f\u00f6r stil och sin integritet har Kerstin Ekman blivit central f\u00f6r den svenska offentlighet som hon delvis flytt undan genom att bos\u00e4tta sig i Norrland. Efter en fil.mag. i Uppsala verkade hon ett par \u00e5r vid filmen och n\u00e5gra \u00e5r som l\u00e4rare vid en folkh\u00f6gskola. Redan som f\u00f6rfattare av deckare, bland annat 30 meter mord<\/i>\u00a0(1959) och\u00a0De tre sm\u00e5 m\u00e4starna<\/i>\u00a0(1961), uppm\u00e4rksammades hon f\u00f6r sina skildringar av m\u00e4nniskor och milj\u00f6er. Det f\u00f6rde henne efter hand ut ur genren, samtidigt som hon d\u00e4rifr\u00e5n uppenbarligen tog med sig handlaget och respekten f\u00f6r hantverket.<\/p>\n <\/div>\n <\/div>\n\n

\n \"Kerstin\n

Foto: Mattias Ahlm\/Sveriges Radio.<\/p>\n <\/div>\n <\/div>\n\n <\/div>\n <\/div>\n<\/section>\n\n\n\n

\n
\n
\n

Med den delvis dokument\u00e4ra romanen om Joe Hill fr\u00e5n 1970,\u00a0Menedarna<\/i>, och med det problematiska triangeldramat i\u00a0M\u00f6rker och bl\u00e5b\u00e4rsris<\/i> (1972), d\u00e4r s\u00e5 mycket av obygden f\u00e5ngas redan i titeln, placerade hon sig i t\u00e4ten bland svenska ber\u00e4ttare. Hennes centrala verk \u00e4r den s\u00e5 kallade Vallmstasviten<\/a>, som upptog henne under ett decennium:\u00a0H\u00e4xringarna<\/i>\u00a0(1974),\u00a0Springk\u00e4llan<\/i>\u00a0(1976),\u00a0\u00c4nglahuset<\/i>\u00a0(1979) och\u00a0En stad av ljus<\/i>\u00a0(1983). Det \u00e4r en teckning av det svenska samh\u00e4llets utveckling under ett sekel s\u00e5som det speglas i en mindre svensk stad \u2013 med drag av j\u00e4rnv\u00e4gsknuten Katrineholm \u2013 och upplevs fr\u00e5n kvinnornas horisont. H\u00e4r skildras en rad imponerande och gripande kvinno\u00f6den. Mest griper skildringen av de kvinnor som levde i b\u00f6rjan av det behandlade tidsavsnittet och som hade de materiellt vanskligaste villkoren. N\u00f6den och v\u00e5ndan genombryts av humor och satir, och den p\u00e5tr\u00e4ngande verkligheten genomlyses av en genomf\u00f6rd symbolik som f\u00e5r en allt st\u00f6rre roll i de senare delarna.<\/p>\n

 <\/p>\n

Ekman har ocks\u00e5 efter denna markanta framg\u00e5ng haft f\u00f6rm\u00e5gan att s\u00f6ka sig nya v\u00e4gar, s\u00e5 i r\u00f6varromanens stil i\u00a0R\u00f6varna i Skuleskogen<\/i>\u00a0(1988) och i versber\u00e4ttelsens form i\u00a0Knivkastarens kvinna<\/i>\u00a0(1990). Stor uppm\u00e4rksamhet v\u00e4ckte romanen\u00a0H\u00e4ndelser vid vatten<\/i> (1993), f\u00f6r vilken Ekman fick bland annat Nordiska r\u00e5dets litteraturpris. Trots deckarintrigen \u2013 en mordg\u00e5ta \u2013 \u00e4r det i f\u00f6rsta hand gestalternas inb\u00f6rdes relationer som st\u00e5r i centrum. Den brett upplagda samtidsskildringen G\u00f6r mig levande igen<\/i>\u00a0(1996) f\u00f6r humanismens talan i en v\u00e4rld pr\u00e4glad av v\u00e5ld och modern teknik. Romanen uppr\u00e4ttar en intressant dialog med Eyvind Johnsons Krilonromaner fr\u00e5n 1940-talet.\u00a0Guds barmh\u00e4rtighet<\/i>\u00a0(1999),\u00a0Sista rompan<\/i>\u00a0(2002) och\u00a0Skraplotter<\/i>\u00a0(2003) utg\u00f6r trilogin \u201dVargskinnet\u201d, som utspelar sig i en j\u00e4mtl\u00e4ndsk fj\u00e4llby och skildrar det lilla samh\u00e4llets utveckling under st\u00f6rre delen av 1900-talet.<\/p>\n

 <\/p>\n

I\u2009den djuplodande ess\u00e4samlingen\u00a0Herrarna i skogen<\/i>\u00a0(2007) skriver Ekman med polemisk sk\u00e4rpa skogens kulturhistoria. I romanen\u00a0Mordets praktik<\/i>\u00a0(2009) \u00e4r den fiktiva f\u00f6rebilden till titelfiguren i Hjalmar S\u00f6derbergs \u201dDoktor Glas\u201d (1905) huvudperson. Tillsammans med Gunnar Eriksson gav Ekman 2011 ut ess\u00e4boken\u00a0Se blomman<\/i>, som f\u00f6renar kulturhistoria och botanik.\u00a0Grand final i skojarbranschen<\/i>\u00a0(2011) \u00e4r en uppsluppen autofiktiv roman d\u00e4r f\u00f6rfattarrollen uppb\u00e4rs av tv\u00e5 kvinnor som \u00e4r mycket olika varandra.\u00a0D\u00e5 var allt levande och lustigt<\/i>\u00a0(2015) \u00e4r en biografi om naturforskaren Clas Bjerkander. I ess\u00e4boken\u00a0Gubbas hage<\/i>\u00a0(2018) studerar Ekman skogen och marken i sina hemtrakter och skriver om den artrikedom som hotas av utarmning och f\u00f6rsvinnande.<\/p>\n

 <\/p>\n

Kerstin Ekman \u00e5terkom till romanformen med\u00a0L\u00f6pa varg<\/i> (2021), om en gammal man som omv\u00e4rderar sitt liv och sitt f\u00f6rh\u00e5llande till naturen. 1978 tog Kerstin Ekman sitt intr\u00e4de i Svenska Akademien, d\u00e4r hon blev en tongivande medlem, n\u00e5got som ocks\u00e5 visas i genomg\u00e5ngen av intr\u00e4destal i\u00a0Mine Herrar…<\/i>\u00a0(1986). I samband med den s\u00e5 kallade Rushdieaff\u00e4ren menade hon liksom Lars Gyllensten att majoriteten reagerade f\u00f6r lamt, och hon deltog fr\u00e5n 1989 inte i Akademiens m\u00f6ten. 2018 beviljades hon uttr\u00e4de ur Svenska Akademien.<\/p>\n <\/div>\n <\/div>\n<\/section>\n\n\n\n\n\n\n

\n
\n
\n \n\n Prova NE kostnadsfritt i 7 dagar <\/a> <\/div>\n <\/div>\n<\/section>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"inline_featured_image":false,"footnotes":""},"categories":[28],"tags":[],"class_list":["post-9168","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-privat"],"acf":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.ne.se\/info\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/9168","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.ne.se\/info\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.ne.se\/info\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.ne.se\/info\/wp-json\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.ne.se\/info\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=9168"}],"version-history":[{"count":29,"href":"https:\/\/www.ne.se\/info\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/9168\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":13506,"href":"https:\/\/www.ne.se\/info\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/9168\/revisions\/13506"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.ne.se\/info\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=9168"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.ne.se\/info\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=9168"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.ne.se\/info\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=9168"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}