Iran, stat i Mellanöstern; 1,6 miljoner km2, 89,2 miljoner invånare (2023). Iran gränsar i

(14 av 100 ord)
Vill du få tillgång till hela artikeln?

Inledning

Iran är ett högland med ett bäckenformigt inre omgivet av höga bergskedjor. Lågland finns endast utmed kuststräckorna vid Kaspiska havet, Persiska viken och Omanviken. På grund av höjdförhållandena varierar

(29 av 203 ord)

Natur

(1 av 1 ord)

Terrängformer och berggrund

Iran är ett högland med ett bäckenformat inre omgivet av höga bergskedjor. Lågland finns endast utmed de båda kuststräckorna vid Kaspiska havet och vid Persiska viken och Omanviken. Större delen av landet ligger högre än 460

(36 av 256 ord)

Klimat

Iran ligger i det bälte av öken- och stäppklimat som utbreder sig över

(13 av 88 ord)

Växtliv

Elburzkedjans sluttningar mot Kaspiska havets sydkust har hög nederbörd och luftfuktighet, vilket möjliggör en frodig och artrik skog av lövfällande träd, till exempel vingnöt och korstörne. På högre

(28 av 195 ord)

Djurliv

I landet finns ca 125 arter däggdjur, 450 arter fåglar (inklusive flyttfåglar) och drygt 150 arter kräl- och groddjur, bl.a. huggormar,

(21 av 150 ord)

Naturskydd

Iran hade 2010 16 nationalparker samt ytterligare ett stort antal skyddade

(11 av 42 ord)

Befolkning

Iran hade 2020 en genomsnittlig befolkningstäthet av 51 invånare per km2, men den geografiska fördelningen är mycket ojämn. De största befolkningskoncentrationerna finner man i nordväst, medan folktätheten är mindre än 10 invånare per km2 i de sydöstra delarna. Landet hade fram till 1990-talet en snabbt växande befolkningen, men därefter har befolkningstillväxten minskat.

Irak har under lång tid varit en stor flyktingmottagare, och det beräknas att

(65 av 478 ord)

Språk

Officiellt språk är persiska (nypersiska), som hör till de iranska språken. Som modersmål

(13 av 92 ord)

Religion

Det övervägande flertalet av Irans invånare är muslimer, huvudsakligen tillhörande shias tolvsekt, sedan 1503 landets officiella religion. Med revolutionen 1979 och införandet av islamisk republik befästes den iranska statens officiella anknytning till denna form av shiitisk islam, som utgör grunden för all rättstillämpning i landet (jafaritisk

(46 av 325 ord)

Utbildning

Primärskolan omfattar 8 år (6–14). Efter 5-årig obligatorisk grundskola följer ett 3-årigt orienteringsstadium. På detta bygger två typer av 4-åriga sekundärskolor, den ena universitetsförberedande och den andra yrkesförberedande.

(28 av 199 ord)

Sociala förhållanden

Iran är ett starkt mansdominerat samhälle – efter den islamiska revolutionen 1979 mer än någonsin. Under shahens tid satsades mycket på att modernisera landet; bl.a. utökades kvinnans rättigheter. Bruket av slöja avskaffades genom

(33 av 235 ord)

Näringsliv

Sedan 1970-talet har oljan varit basen för Irans näringsliv. Drygt 80 procent av landets exportinkomster kommer från oljan.

Under 1970-talet pågick en dramatisk social och ekonomisk förändringsprocess som innefattade bland annat jordreform, industrialisering och viss frigörelse för kvinnorna. Ekonomins tillväxttal var höga och brist på arbetskraft rådde. Denna process gav emellertid upphov till starkt

(54 av 384 ord)

Jordbruk

Bortsett från kustlandet vid Kaspiska havet har Iran på grund av klimat

(12 av 85 ord)

Skogsbruk

Cirka 18 miljoner ha (7 procent av landets yta) är täckt

(11 av 44 ord)

Fiske

Fisket är, trots landets långa kust, inte särskilt betydande, men näringen

(11 av 39 ord)

Mineral

Irans oljereserver är bland världens största; de uppskattas 2019 till 9 procent av världens kända tillgångar. Irans oljeproduktion har varierat stort. Den största produktionen inföll under slutet av 1970-talet, strax före revolutionen, då man

(34 av 237 ord)

Energi

Irans rika förekomster av olje- och naturgas tillsammans med statliga elsubventioner

(11 av 55 ord)

Industri

Petrokemisk industri och metallindustri utgör ryggraden i Irans industri. Under 00-talet

(11 av 67 ord)

Utrikeshandel

Råolja och naturgas svarar för merparten av Irans export. Regeringen har

(11 av 64 ord)

Kommunikationer

Kommunikationerna inom landet försvåras av den besvärliga topografin med öknar och bergsryggar samt av att befolkningen bor så utspritt. Endast en

(21 av 149 ord)

Massmedier

I Iran utkommer 29 dagstidningar, varav de flesta i Teheran. Den samlade tidningsupplagan är emellertid begränsad. De största

(18 av 123 ord)

Statsskick och politik

Enligt 1979 års författning är Iran en republik baserad på muslimska värderingar. Makten ligger hos dem som är satta att uttolka dessa värderingar, i första hand den Högste ledaren, wali faqih, som

(32 av 241 ord)

Författning

Irans högste ledare är wali faqih, den främste uttolkaren av lagen samt ställföreträdare för den tolfte, dolde imamen, som har en central roll inom shiaislam. Han väljs på livstid av ett sakkunnigråd, Expertf

(33 av 269 ord)

Politisk historia

Den iranska revolutionen 1979 väckte stor oro, både i väst och bland grannländerna. Redan 1980 invaderades Iran av Irak under president Saddam Hussein, som då hade amerikanskt stöd. Det följande kriget varade i åtta år och ledde till stora förluster av människoliv, framför allt på den iranska sidan. Samtidigt bidrog kriget till att iraniernas nationella sammanhållning och uppslutning kring revolutionen stärktes. Efter ayatolla Khomeynis död 1989, ett år efter krigsslutet, började tendenser till splittring dock komma upp till ytan, inte

(80 av 730 ord)

Aktuell politik

Presidentvalet 2013 beskrevs inledningsvis som en möjlighet till en omfattande förändring av landet. Den pragmatiske och reformvänlige kandidaten Hassan Rohani, som stöddes av expresidenterna Khatami och Rafsanjani, erhöll drygt 50 procent av rösterna. Stora förväntningar om en ny politik med ökade politiska och medborgerliga fri- och rättigheter knöts till den nye presidenten.

Rohanis möjligheter att leva upp till förväntningarna begränsades dock av det teokratiska styrelseskicket. De förändringar som genomförts på inrikespolitikens område har huvudsakligen varit kosmetiska, medan de konservativa krafterna behållit

(81 av 639 ord)

Rättsväsen

Efter shahens fall genomgick rättsordningen i Iran en radikal omvandling. Den

(11 av 33 ord)

Mänskliga rättigheter

Före revolutionen 1979 var respekten för demokrati och mänskliga rättigheter i Iran låg. Fokus låg på att skapa en ekonomisk och militär stormakt. Med den islamiska revolutionen 1979 försämrades situationen ytterligare.

De reformer som genomdrivits för kvinnor under 1960-talet revs upp, sharia blev rådande lagstiftning och de grundläggande medborgerliga fri- och rättigheterna liksom de politiska rättigheterna inskränktes kraftigt under det nya repressiva statsskicket.

Respekten för rätten till liv och kroppslig integritet är på kritiskt låg nivå och står i skarp

(80 av 575 ord)

Försvar

Försvaret återuppbyggdes efter revolutionen 1979 och det åttaåriga kriget mot Irak. Under Kuwaitkriget 1991 var Iran inte krigförande eftersom Irak i augusti 1990 efter invasionen av Kuwait i praktiken gått med på Irans

(33 av 229 ord)

Litteratur

Med iransk litteratur i vid bemärkelse avses texter på de olika iranska språken under deras mer än 2500-åriga historia, i trängre mening endast litteratur på det i dag dominerande iranska skriftspråket, nypersiska (även persiska). Här behandlas denna persiska litteratur och dess historiska bakgrund i avestisk, fornpersisk och medelpersisk litteratur. Den persiska litteraturen skapades i det iranska kulturområdet, som under tidigare historiska skeden sträckte sig långt utanför det nuvarande Iran. Dessutom var persiskan fram till 1800-talet ett gynnat litteraturspråk i Turkiet

(80 av 1664 ord)

Drama och teater

Teater i västerländsk bemärkelse är en relativt sen konstform i Iran. Traditionellt fanns dels religiösa passionsspel på vers kallade ta’ziye, kända från 1500-talet och framåt, dels olika typer av komiska och satiriska folkliga föreställningar. Ta’ziye behandlar

(36 av 256 ord)

Film

Den första persiska filmen gjordes så tidigt som 1901 av shahens hovfotograf Mirza Ebrahim Khan Akkas Bashi (1874–1915). Men det skulle dröja till 1930 innan den första spelfilmen producerades: ”Avi va Rabi”, av Avaness Obanian (1896–1960). Obanian startade även den första filmskolan med syfte att grundlägga en iransk filmindustri. Bland andra framträdande regissörer under den tidiga ljudfilmen på 1930-talet finns Abdolhussein Sepenta (1907–69), känd bl.a. för ”Ferdowsi” (1934). Både Obanian och Sepenta gjorde även flera filmer

(76 av 537 ord)

Konst

(1 av 1 ord)

Forntiden

Inom nuvarande Iran har en mängd kulturer verkat genom årtusendena. Två fundamentala strömningar inom såväl konst som arkitektur kan dock urskiljas: den urbana traditionen, grundlagd i det mesopotamiskt influerade Elam i västra Iran, och den nomadiska, vars parametrar var lägerelden, tältet och rörligheten.

Avbildande konst kan först sägas uppträda i de neolitiska bosättningarna, t.ex. Ganj Dareh i västra Iran (ca 8400–6800 f.Kr.), där figuriner

(64 av 457 ord)

Islamisk konst

Den islamiska konsten i Iran har i hög grad sitt ursprung i en hovkultur och kännetecknas av en förfinad och poetisk karaktär i bildkonsten och i ett konsthantverk av hög kvalitet. Trots upprepade invasioner har Iran en lång och obruten konsttradition, som även påverkat omkringliggande områden.

I den äldsta islamiska konsten finns en kvardröjande sasanidisk karaktär. Under de tidiga självständiga dynastierna (t.ex. buyider och samanider) skapades en stark keramisk

(69 av 489 ord)

Arkitektur

(1 av 1 ord)

Forntiden

De äldsta rekonstruerbara byggnaderna härrör från neolitiska bosättningar (från och med 8000-talet f.Kr.). De inkluderar såväl halvpermanenta trähyddor (Tepe Guran) som rektangulära tvåvåningshus av lertegel (Ganj Dareh och Ali Kosh). Rätlinjiga flerrumsbyggnader förekom även tidigt (ca 5000 f.Kr.) i andra delar av Iran, såsom i Tepe Sialk på den centrala högplatån och Tall-i Bakun i söder. Trähusarkitekturen i de under forntiden

(61 av 432 ord)

Islamisk tid

Den iranska arkitekturen, som varit stilbildande för stora delar av det östra islamiska området, kännetecknas av klarhet i rena arkitektoniska former som spetsbågen, iwanen, det öppna portalrummet, de svagt lökformade kupolerna, höga runda minareter och sammanbindande fasadytor. Byggnadsmaterialet är ett bränt, grågult tegel med dekorativt yttäckande mångfärgat glaserat kakel. Den centrala momumentalbyggnaden är moskén men monumental karaktär har även madrasor (teologiska

(61 av 434 ord)

Musik

Samtida grekiska skrifter nämner förekomsten av hymner och militärmusik i det antika perserriket, och arkeologiska fynd visar att instrument som trumpet, luta, harpa och trumma användes. Under århundradena före den arabiska erövringen hade musiken hög status, och ett system av modus var i bruk. Sedan Iran på 600-talet införlivats i den muslimska världen kom persiska musiker och musiklärda (bl.a. Avicenna) att

(61 av 429 ord)

Mat

För Irans mattraditioner, se persisk mat.

(6 av 6 ord)

Förhistoria

Fynd av stenredskap, bland annat i Kashafrudsänkan i Khorasan och på Sarhaddplatån i Baluchistan, påvisar närvaron av hominider i Irans randområden troligen redan för cirka 800 000–700 000 år sedan, medan ytterst få belägg finns för bosättningar i det centrala höglandet. Från mellersta paleolitikum (100 000–40 000 f.Kr.) finns flera grottboplatser i Zagrosbergen (bland annat Ghar-i Khar, Varvasi- och Kunjigrottorna); samtida fynd från Irak

(64 av 424 ord)

Historia

Den elamitiska kulturen i sydvästra Iran bestod, trots ständiga konflikter med sumerer, assyrier och babylonier, ända in i det första årtusendet f.Kr.

(22 av 153 ord)

Meder och perser

Assyriska annaler uppger att kung Salmanassar III 843 f.Kr. upptog skatt från 27 hövdingar i landet Parsua nordöst om Mesopotamien; åtta år senare nämns på liknande sätt landet Madai. Här tycks namnen på de äldsta kända iranska folken, meder och perser, uppträda. Det är sannolikt att de börjat sin invandring till den iranska högplatån i slutet av andra

(58 av 409 ord)

Akemeniderna (549–331 f.Kr.)

Som persernas ledare framträdde den akemenidiska dynastin (jämför akemeniderna), benämnd efter Achaimenes (Hakhamanish). Dennes son Teispes (Chishpish) var den förste ”storkonungen av Anshan”. Under hans söner Kyros I (Kurush) och Ariaramnes (Ariyaramna) delades dynastin i två grenar. Möjligen accepterade Kyros den assyriske kungen Assurbanipals överhöghet cirka 646 f.Kr. Under Kyros’ son Kambyses I (Kambujiya) lydde de persiska provinserna under mederna. Kambyses’ son Kyros II, som blev kung ungefär 559 f.Kr., vände sig mot den mediske storkonungen Astyages. Denne övergavs av

(80 av 755 ord)

Det hellenistiska Iran (331–129 f.Kr.)

När Alexander 324 f.Kr. återvände till Susa efter tåget till Indus hade hans välde samma utsträckning som det akemenidiska under Dareios I. Alexander försökte medvetet återupprätta detta rike under makedonsk-grekisk-persisk ledning, övertog förvaltningssystem och hovceremoniel och

(36 av 245 ord)

Partherna (171 f.Kr. – 226 e.Kr.)

Omkring 250 f.kr. slog sig parner, ett ryttarfolk besläktat med skyterna, ned i Parthien: de kom därefter att benämnas parther. Deras ledare Arsakes (Arshak) gav namn åt den dynasti (Arsakiddynastin) som under följande århundrade lade under sig huvuddelen av Iran. Arsakidernas tideräkning inleds

(43 av 307 ord)

Sasaniderna (226–651 e.Kr.)

Partherna hade från seleukiderna ärvt ett system av löst sammanhållna vasallstater och lyckades aldrig förena dessa i en centraliserad stat. De enskilda provinserna följde egna utvecklingslinjer: i Parsa levde persiskspråkig kultur vidare, och en lokal dynasti härskade i Stakhr nära Persepolis. Den bar namn efter Sasan, enligt legenden en ättling till akemeniderna. Omkring 208 e.Kr. blev sasaniden Papak vasall under den parthiske storkonungen, men hans son Ardashir, som efterträdde honom cirka 224, besegrade Artabanos V och kröntes cirka 226 själv

(80 av 585 ord)

Iran efter den arabiska erövringen

I nästan niohundra år efter den arabiska erövringen cirka 637 kom Iran att ingå helt eller delvis i en mängd växlande statsbildningar. Ett tecken på att zoroastrismen inte kan ha varit särskilt förankrad bland de bredare massorna är att erövrarnas religion, islam, av allt att döma gjorde betydligt snabbare framsteg i Iran än i de kristna Syrien och Egypten. De nyomvända mawali (’klienter’) hade dock länge svårt att få samma privilegier som araberna, vilket under umayyadkalifatet (661–750) skapade ett växande

(80 av 574 ord)

Iran under safaviddynastin (1501–1736)

Från år 1500 uppträdde en ny makthavare, Ismail I, den ärftlige ledaren för en shiitisk dervischorden (jämför dervisch). Ismail, som stöddes av en federation av åtta turkmenstammar, besegrade Ak Koyunlu, kröntes till shah

(33 av 234 ord)

Iran under qajardynastin (1796–1925)

Uppror bland sunnitiska stammar, rysk och osmansk inblandning och strider mellan olika tronpretendenter från 1722 orsakade ett kaotiskt tillstånd, som dock fick ett tillfälligt slut 1736. En turkmenisk militär av enkel härkomst utropade sig till härskare under namnet Nader Shah och gjorde genom snabba och omfattande erövringar, bland annat i Indien, för en tid på nytt Iran till en stormakt. Svagheten var att allt var uppbyggt kring shahens person. Vid hans död 1747 föll allt samman, och politiskt kaos härskade

(80 av 635 ord)

Iran under Pahlavidynastin (1925–79)

I februari 1921 grep befälhavaren för kosackregementet makten i Iran genom en statskupp. 1925 utropade han sig själv till Irans nye kung, Reza Shah

(24 av 166 ord)

Nationalisering av den iranska oljan

Efter Reza Shahs fall startade en kamp mellan olika samhällsgrupper och politiska intressen för att bestämma det nya politiska systemet i Iran. Liberala grupper och olika vänstergrupper ville bygga upp landet på nytt. Dessa krafter var dock

(37 av 259 ord)

Den siste shahen av Iran

I augusti 1953 störtades Mosaddeqs regering i en militärkupp som finansierats och organiserats av Storbritannien och USA. Efter statskuppen återinsattes shahen som envåldshärskare. Statskuppen var en stor besvikelse för de flesta intellektuella och nationalliberala politiker och gav vind i seglen åt de västkritiska rösterna. Extrema vänsterrörelser och islamistiska grupperingar som använde väpnad kamp, våld och terror i sitt motstånd

(59 av 421 ord)

Den Islamiska republiken Iran (från 1979)

Från 1978 tilltog protesterna mot shahens regim. Ayatolla Ruhollah Khomeini manade från sin exil till massdemonstrationer, generalstrejk, massdeserteringar från de väpnade styrkorna med mera. Shahens försök att slå ned den civila massrörelsen misslyckades, och han flydde landet i januari 1979.

Med den islamiska revolutionen i februari 1979 förvandlades Khomeinis idéer om de rättslärdes styre till en statsbärande ideologi. Det som stod klart var att landet skulle bli en teokrati. Detta tog sig uttryck i att religionen, dess läro- och moralsystem

(80 av 684 ord)

Reformister kontra konservativa

Sprickan som uppstod inom det högsta ledet i Iran blottade en skiljelinje som går mellan konservativa, traditionalistiska och islamistiska grupperingar samt reformvänliga grupper. Sprickan synliggjordes än mer i samband med presidentvalen 1997 och 2001. I två valomgångar röstade en överväldigande majoritet på den reformvänlige Mohammad Khatami, vars reformarbete blockerades effektivt av Väktarrådet, det konservativa rättsväsendet och andra så kallade icke valbara maktinstanser.

Khatami försökte också normalisera relationerna med väst. Hans regering nådde en överenskommelse med västländerna kring

(77 av 543 ord)

Väljarna agerar

Till skillnad från utvecklingen under den så kallade arabiska vårens inledningsskede, där folkliga protester tvingade bort diktaturer i Tunisien och Egypten, lyckades den iranska regimen slå ned den gröna oppositionen och dess ledare sattes i husarrest. Det fanns många likheter mellan protesterna i Iran 2009 och utvecklingen i MENA-regionen (Mellanöstern och Nordafrika) under inledningsskedet av arabiska våren. Det var unga och välutbildade som ledde protesterna,

(65 av 455 ord)

Förändrade relationer till USA

Under Barack Obamas tid som amerikansk president mildrades USA:s inställning till Iran. 2013 undertecknades en historisk överenskommelse mellan länderna. Denna diplomatiska överenskommelse innefattade även FN:s säkerhetsråds övriga permanenta medlemmar och Tyskland. I utbyte mot lättnader av sanktioner mot landet lovade Irans regim att stoppa sin anrikning av uran som omvärlden befarade att landet skulle använda till kärnvapenutveckling.

2015 undertecknades Iranavtalet. Utöver att begränsa Irans kärnteknikprogram och öppna upp landets kärnenergianläggningar

(70 av 633 ord)

Regimen utmanas

Utvecklingen i slutet av 10-talet innebar att de reformistiska politiska krafterna försvagades. Av de endast sju kandidater som godkändes av Väktarrådet inför presidentvalet 2021 var fem

(26 av 179 ord)

Medverkande

  • Anders Hansson
  • Anders Jönsson
  • Ann Wilkens
  • Beatrice Zeidler-Blomberg
  • Bo Utas
  • Dick Harrison
  • Göran Andersson
  • Hans Holmén
  • Ingemar Grandin
  • Ingvar Svanberg
  • Jan Ovesen
  • Jan von Konow
  • Jessica Christoffersen
  • Karin Ådahl
  • Lars Åhlander
  • Lennart Weibull
  • Michael Bogdan
  • Michael Nordberg
  • Michael Tapper
  • Mohammad Fazlhashemi
  • Per Lassen
  • Philip Halldén
  • Pontus Reimers
  • Ragnar Hall
  • Sven Behrens
  • Tord Olsson
  • Ulf Arvidsson
  • Ulf Gärdenfors
  • Ulf Hagman

Litteraturanvisning

Växt- och djurliv:

K.H. Rechinger (utgivare), Flora Iranica 1– (1963–).

Befolkning och etnografi:

L. Beck, The Qashgai of Iran,(1986);
H. Bäckman (utgivare), Inte bara Shi’a: En bok om Iran och dess minoriteter (1992);
M. Fazlhashemi, Exemplets makt. Föreställningar om Europa/Väst i Iran 1850-1980 (1999);
M. Fazlhashemi, Tro eller förnuft i politisk islam (2011);
G. Garthwaite, Khans and Shahs: A Documentary Analysis of the Bakhtiyari in Iran (1983);
N. Keddie (utgivare), Religion and Politics in Iran (1983);
R. Tapper, Pasture and Politics: Economics, Conflict and Ritual among Shahsevan Nomads of Northwestern Iran (1979).

Religion:

P.J. Chelkowski (utgivare), Taūzieh: Ritual and Drama in Iran (1979);
G. Gunner & E. Lindberg (utgivare), Längtan till Ararat (1985);
Ingmar Karlsson, Korset och halvmånen (1991);
N.R. Keddie (utgivare), Religion and Politics in Iran (1983).

Litteratur:

B. Alavi, Geschichte und Entwicklung der modernen persischen Literatur (1964);
A.J. Arberry, Classical Persian literature (1958);
J. Asmussen, ”Den iranska litteraturen”, Litteraturens världshistoria 2 (1971);
E.G. Browne, A literary history of Persia (1–4;
1902–24 etc.);
G. Morrison (utgivare), History of Persian Literature from the Beginning of the Islamic period to the Present Day (1981);
J. Rypka (utgivare), History of Iranian literture (1968);
B. Utas ”Persisk litteratur”, i S. Wikander (utgivare), Utomeuropeisk litteratur (1966).

Film:

Proshot Kalami, Iran’s Reel Spectre: The Cinematic Story of a Nation (2013);
Hamid Naficy, A Social History of Iranian Cinema 1–4 (2011–12).

Konst:

Basil Gray, Persian Painting (1947);
A.U. Pope (utgivare), A Survey of Persian Art from Prehistoric Times to the Present 1–6 (1938–39);
E. Porada, Ancient Iran: The Art of Pre-Islamic Times (1965);
D. Talbot Rice, Islamic Art (1965).

Arkitektur:

R. Ettinghausen & O. Grabar, The Art and Architecture of Islam 650–1250 (1987);
J. Hoag, Islamic Architecture (1987);
A.U. Pope, Persian Architecture (1969);
H. Stierlin, L’Iran des bâtisseurs: 2500 ans d’architecture (1972).

Förhistoria:

C. Burney, From Village to Empire (1977);
Frank Hole m. fl., The Prehistory and Human Ecology of the Deh Luran Plain (1969);
C.C. Lamberg-Karlovsky, ”The Proto-Elamites and the Iranian Plateau”, Antiquity 1978;
Philip E.L. Smith, ”An Interim Report on Ganj Dareh Tepe, Iran”, American Journal of Archaeology (1978);
Philip E.L. Smith, Palaeolithic Archaeology in Iran (1986);
M. Tosi (utgivare), Prehistoric Sistan I (1983).

Historia före islam:

H. Bailey m.fl. (utgivare), The Cambridge History of Iran 1– (1968–);
J.M. Cook, The Persian Empire (1983);
R.N. Frye, The History of Ancient Iran (1984);
G. Herrmann, The Iranian Revival (1977);
A.T. Olmstead, History of the Persian Empire (1948, nytryck 1978).

Historia efter 651:

S.A. Arjomand, The Turban for the Crown: The Islamic Revolution in Iran (1988);
S. Bakhash, The Reign of the Ayatollahs: Iran and the Islamic Revolution (2:a upplagan 1990);
Hamid Dabashi, Iran: A People Interrupted (2007);
A. Bayat, Workers and Revolution in Iran (1987);
A. Ehteshami, After Khomeini: The Iranian Second Republic (1995);
Samih K. Farsoun (utgivare), Iran: Political Culture in the Islamic Republic (1992);
N. Frye m.fl. (utgivare), The Cambridge History of Iran 4–7 (1975–91);
C. Ghani, Iran and the Rise of Reza Shah: From Qajar Collapse to Pahlavi Power (1998);
Ramin Jahanbegloo, Iran: Between Tradition and Modernity (2004);
A. Lambton, Landlord and Peasant in Persia (1953);
G. Lenczowski (utgivare), Iran under the Pahlavis (1978);
V. Martin, Islam and Modernism: The Iranian Revolution of 1906 (1989);
R.K. Ramazani, Revolutionary Iran (1988);
R. Savory, Iran Under the Safavids (1980).
Källangivelse
Nationalencyklopedin, Iran. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/iran