dynamisk accent, inom språkvetenskapen en ordaccent som uttrycks genom att den betonade stavelsen i ordet uttalas med större ljudstyrka (intensitet) än de övriga.

treenighetsläran, teologisk teoribildning i de kristna kyrkorna, utvecklad kring tron att Gud är en, men samtidigt också Fader, Son och Ande – Gud är ”treenig” (äldre svenska ”trefaldig”).

finlandssvenska, den variant av svenska som används i Finland.

litteratur, här samlingsbeteckning för skrivna texter som uppfyller vissa estetiska kriterier.

accenttecken [aksen`t-] subst. accenttecknet, plur. ~, best. plur. accenttecknen ORDLED: ac-cent--teckn-et

accentue´ra [aks-] verb ~de ~t ORDLED: ac-centu-er-ar SUBST.: accentuerande, accentuering; accentuation

accentuation [aksentuaʃo´n] subst. ~en ~er ORDLED: ac-centu-at-ion

accentförskjutning [aksen`t-] subst. ~en ~ar ORDLED: ac-cent--för-skjut-ning-en

prosodi, den gren inom fonetiken som studerar det talade språkets rytm och melodi.

trumset, uppsättning av trummor, cymbaler och andra slaginstrument, som spelas av en musiker.