1. egennamn

    egennamn, namn, ord eller ordförbindelse som betecknar en enskild individ eller ett individuellt begrepp.
  2. particip

    particip, klass av ord där stammen är ett verb men där participsuffixet gör att hela ordet erinrar om ett adjektiv.
  3. deklination

    deklination, böjning av nomen (dvs. substantiv, adjektiv, pronomen, räkneord) i t.ex. numerus, genus och kasus.
  4. hyper-

    hyper-, förled: över, utöver, bortom; eller förhöjd, (alltför) stegrad (i sammansättning med adjektiv: i hög grad, överdrivet).
  5. stabil

    stabil, adjektiv med de huvudsakliga betydelserna ’som står stadigt’, ’som har god jämvikt’, ’som behåller sina egenskaper’.
  6. swahili

    swahili, kiswahili, bantuspråk (zon G) i östra och centrala Afrika, nationalspråk i Kenya och Tanzania, jämte engelska också officiellt språk i dessa länder.

  7. nomen

    nomen, i antika grammatiker en sammanfattande term för ord som hade kasusböjning i latin och grekiska, dvs. framför allt substantiv och adjektiv.
  8. rättskrivning

    rättskrivning, rättstavning, ortografi, vedertagen norm för stavning av ett språks ord.
  9. böjning

    böjning, flexion , inom språkvetenskapen: de systematiska förändringar i ett ords form som har grammatisk funktion.
  10. Basic English

    Basic English, språkvariant som skapades på 1920-talet av den brittiske språkvetaren C.K. Ogden.