1. svenska

    svenska, nationalspråk i Sverige och modersmål för flertalet svenska medborgare.

  2. egennamn

    egennamn, namn, ord eller ordförbindelse som betecknar en enskild individ eller ett individuellt begrepp.
  3. nomen

    nomen, i antika grammatiker en sammanfattande term för ord som hade kasusböjning i latin och grekiska, dvs. framför allt substantiv och adjektiv.
  4. deklination

    deklination, böjning av nomen (dvs. substantiv, adjektiv, pronomen, räkneord) i t.ex. numerus, genus och kasus.
  5. hyper-

    hyper-, förled: över, utöver, bortom; eller förhöjd, (alltför) stegrad (i sammansättning med adjektiv: i hög grad, överdrivet).
  6. stabil

    stabil, adjektiv med de huvudsakliga betydelserna ’som står stadigt’, ’som har god jämvikt’, ’som behåller sina egenskaper’.
  7. valens

    valens, grammatisk term för ett verbs, adjektivs eller substantivs egenskap att förutsätta andra satsled med en viss form, en viss syntaktisk funktion samt en viss betydelse.
  8. rättskrivning

    rättskrivning, rättstavning, ortografi, vedertagen norm för stavning av ett språks ord.
  9. swahili

    swahili, kiswahili, bantuspråk (zon G) i östra och centrala Afrika, nationalspråk i Kenya och Tanzania, jämte engelska också officiellt språk i dessa länder.

  10. böjning

    böjning, flexion , inom språkvetenskapen: de systematiska förändringar i ett ords form som har grammatisk funktion.