diazoniumsalter, organisk-kemiska föreningar med den generella formeln ArN ₂ ⁺X ⁻ (där Ar är en arylgrupp och X ⁻ en oorganisk anjon) och med omfattande användning inom syntetisk kemi; inom tekniken framför allt vid färgämnesframställning.

blod, hos människa och andra djur en kroppsvätska med förmåga att ta upp, transportera och leverera bl.a. syre, koldioxid, näringsämnen och ämnesomsättningsprodukter till och från kroppens vävnader och organ.

titan, grundämne, lättmetall, homolog till zirkonium och hafnium i periodiska systemets grupp 4 (titangruppen), kemiskt tecken Ti.

perborater, peroxiborater, salter av perborsyra innehållande anjonen BO ₃ ^–.

dubbelsalt, ett salt i vars kristallstruktur två olika slags katjoner eller anjoner uppträder på bestämda platser.

peroxosyror, oorganiska syror innehållande en O ₂-grupp.

oxojoner, joner i vilka syre är kovalent bundet till en centralatom, t.ex. tetraoxosulfat( VI) eller sulfat, SO ₄ ²⁻, och tetraoxoklorat( VII) eller perklorat, ClO ₄ ⁻.

pseudohalogener, halogenoider, kemiska föreningar som visar stor likhet med halogener, t.ex. cyan, (CN) ₂, och tiocyan, (SCN) ₂.

omlagring, kemisk reaktion vid vilken en grupp eller atom inom en molekyl flyttas till ett annat atomläge inom molekylen.

anjonandning, den ökning av andningen i växtrötter som äger rum vid kontakt med lösningar innehållande salter (t.ex. kaliumklorid), jämfört med andning i kontakt med destillerat vatten.