aorist, i den klassiska grekiskans grammatik en verbform som (i indikativ) avser enstaka enhetlig eller inträdande händelse i förfluten tid (i konjunktiv även nutid och framtid).

aoris´t subst. ~en ~er ORDLED: aor-ist-en

indoeuropeiska språk, språkfamilj som omfattar språk som har talats länge i Europa och Asien; de talas i dag av uppemot 3 miljarder människor.

polska, nationalspråk i Polen och modersmål för flertalet polska medborgare, totalt drygt 40 miljoner (2007).

augment, ett vokalprefix som i vissa indoeuropeiska språk används i verbböjningen, t.ex. grekiska e-, som anger förfluten tid i aorist och imperfekt; jämför grekiska epheron ’jag drog’ och phero ’jag drar’.

grekiska, språk som bildar en egen gren av den indoeuropeiska språkfamiljen.

medio-passiv, en verbböjningskategori i grekiskan.

slaviska språk, en gren av de indoeuropeiska språken.

sanskrit, Indiens klassiska och kulturbärande språk.