1. nordiska språk

    nordiska språk, språk som huvudsakligen talas i Norden och som är sinsemellan nära besläktade: danska, färöiska, isländska, norska och svenska.
  2. kirem

    kirem, den minsta betydelseskiljande enheten i manuella (gestbaserade) språk.
  3. burmesiska

    burmesiska, yipho-burmanskt språk inom den tibetoburmanska språkgruppen.

  4. athapaskiska

    athapaskiska, gren av språkfamiljen na-dene i Nordamerika.

  5. papuaspråk

    papuaspråk, språk som talas i ett område i västra Oceanien, från Halmaheraöarna, Alor och delar av ön Timor i väster till Nya Georgien i västra Salomonöarna i öster.
  6. austroasiatiska språk

    austroasiatiska språk, omkring 150 språk som kan indelas i två huvudgrenar: mundaspråk och mon–khmerspråk.

  7. ordton

    ordton, tonhöjdsförlopp som karakteriserar ord och som har betydelseskiljande funktion, t.ex. rikskinesiskans fyra toner (jämför kinesiska).
  8. bai

    bai, minjia, sinotibetanskt språk med knappt 1 miljon talare i Yunnanprovinsen i Kina.
  9. stämbandsklusil

    stämbandsklusil, glottal klusil , konsonant som bildas genom att stämbanden för ett ögonblick spärrar av luftströmmen från lungorna.
  10. palatalisering

    palatalisering, muljering, tillägg av ett j-liknande biljud till en konsonant med annan, väsentligen samtidig, primär artikulation.