1dis subst. ~et ORDLED: dis-et

tropikluft, varm luftmassa som bildas inom de stationära högtrycken i det subtropiska bältet mellan 20 och 40 graders latitud.

2dis subst. ~en ~er [di´s- el. di`s-] ORDLED: dis-en

Kreuger, Nils, 1858–1930, målare; jämför släktartikel Kreuger.

Hjördis, även Gördis, kvinnonamn av isländskt ursprung, av fornisländska hjǫrr ’svärd’ och dís (jämför diser).

diskontinuitet, brist på sammanhang (kontinuitet), avbrott, lucka; inom seismologin gränsyta eller smal zon mellan två lager i jordens inre med skilda seismiska egenskaper, t.ex. densitet och utbredningshastighet för olika seismiska vågor.

disjunktiv konjunktion (latin disiunctivus, av disiungo ’skilja åt’ samt konjunktion), oböjligt ord som förbinder två sidoordnade alternativ.

Proserpina, antik romersk växtlighetsgudinna associerad med Dis Pater och tidigt assimilerad med grekernas Persefone.

dissa, ringakta, förolämpa, tråka, nedvärdera, avspisa.

diener, alifatiska eller alicykliska föreningar innehållande två kol–koldubbelbindningar.