1. dystrof

    dystrof sägs ordagrant den miljö vara där näringen är svår att ta upp.
  2. dystrof

    dystrof [-trå´f] adj. ~t ORDLED: dys-trof
    Svensk ordbok
  3. dystrofi

    dystrofi, medicinsk term som ursprungligen avsåg verkningarna av förmodad näringsrubbning i en kroppsvävnad men som numera används, i liknande bemärkelse som degeneration, dvs. som benämning på en långsamt fortskridande undergång av vävnad, vanligen en följd av att vävnadsceller dör.
  4. dystrofi

    dystrofi´ subst. ~n äv. ~en ORDLED: dys-trof-in
    Svensk ordbok
  5. oligotrof

    oligotrof, om miljö: näringsfattig och därmed biologiskt lågproduktiv.