1. Själv-sägnen

    Själv-sägnen, en eller rättare ett par sägentyper som bygger på att berättelsens mänskliga huvudperson uppger sig heta Själv (eller, som Odysseus hos Homeros, Ingen).
  2. völva

    völva (isländska vǫlva), vala, en av flera benämningar på en både i fornnordisk mytologi och i isländska sagor förekommande kvinna som kan praktisera sejd eller utöva annan trolldom mot betalning.
  3. Tummeliten

    Tummeliten, dels huvudperson i en västeuropeisk skämtsam undersaga om den tumstore pojken som på grund av sin litenhet hamnar i kons mage osv., dels en variant av Hans och Greta-sagan, som spritts med hjälp av Perraults sagobok och möjligen är en konstruktion av Perrault själv.
  4. Dag

    Dag, asagud, i fornnordiska myter om skapelsen framställd som son till Delling (’Gryning’).
  5. Tyfon

    Tyfon (grekiska Typhōn), i grekisk myt en jätte med hundra drakhuvuden, yngste son till Gaia (Jorden) och Tartaros (Underjorden).
  6. Surt

    Surt, fornisländska Surtr, jätte i fornnordisk mytologi.
  7. Mimer

    Mimer, i fornnordisk religion den jätte ur vars brunn Oden hämtar visdom och till vilken han pantsätter sitt ena öga.

  8. kanin

    kanin, tamkanin, tamform som härstammar från vildkanin.
  9. prefix

    prefix, inom språkvetenskapen morfem som inte ensamt kan utgöra ett ord och som endast används i förbindelse med en följande avledningsstam: in-effektiv, o-nyttig, de-centralisera, be-låna, ärke-skojare.
  10. Djävulsbibeln

    Djävulsbibeln, handskrift, på grund av sin storlek (89 cm × 49 cm) även kallad Codex gigas eller Codex giganteus, ’jätteboken’, och Gigas librorum, ’böckernas jätte’.