osant intygande, menedsbrott som består i att i intyg eller annan urkund lämna osann uppgift om vem man är eller om annat än egna angelägenheter eller att för skens skull upprätta en urkund rörande en rättshandling.

falsk, osann, motsats till sann.

intellektuell förfalskning, i romanskt rättsspråk vedertagen term för förfaranden som innebär att någon ger en urkund eller annat bevismedel ett osant innehåll.

folkmodell, kulturantropologisk term för en folkligt förankrad, kulturellt standardiserad bild av verkligheten.

fara i bevishänseende, juridisk term som innebär att det vid tidpunkten för en brottslig gärnings företagande är möjligt och sannolikt att det förfalskade eller osanna kommer att användas som bevismedel i en praktisk angelägenhet på sätt som för någon annan medför skada eller olägenhet.

falsk tillvitelse, brott som består i att någon uppsåtligen till en myndighet lämnar vissa osanna utsagor om en annan person.

föregivande av ställning såsom advokat, brott som begås av den som osant anger sig vara ledamot av Sveriges advokatsamfund.

immateriell förfalskning, äldre benämning på förgripelse på sanningen som sker genom angrepp på äkta bevismedels bevisfunktion.

sann`ingskorn subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: sann-ings--korn-et

dementi´ subst. ~n äv. ~en, ~er ORDLED: de-ment-in