1. rustmästare

    rustmästare, militär tjänstegrad för officer vid artilleriet under 1500-talet, för underofficer vid infanteriet ca 1615 till 1835 samt högsta underbefälsgrad vid armén och flygvapnet 1957–72.
  2. rustik

    rustik, inom arkitekturen murverk av kvadersten där stenblocken framträder i kraftig relief med tydligt indragna fogar.
  3. rusthåll

    rusthåll, hemman som anskaffade och underhöll ryttare med häst och utrustning.
  4. rustkammare

    rustkammare, förr och egentligen förvaringsrum för vapen på borgar eller slott; numera framför allt museisamling av gamla vapen, etnografika och naturalia, fungerande som ett äreminne över en furstlig eller adlig ätt.
  5. rusta

    rus`ta verb ~de ~t ORDLED: rust-ar SUBST.: rustande, rustning
    Svensk ordbok
  6. rustik

    2rusti´k subst. ~en ORDLED: rust-ik-en
    Svensk ordbok
  7. rusttjänst

    rus`ttjänst subst. ~en ORDLED: rust--tjänst-en
    Svensk ordbok
  8. rusthållare

    rus`thållare subst. ~n äv. rusthållarn, plur. ~, best. plur. rusthållarna ORDLED: rust--håll-ar-en
    Svensk ordbok
  9. rustkammare

    rus`tkammare subst. ~n äv. rustkammarn, plur. rustkamrar el. ~, best. plur. rustkamrarna ORDLED: rust--kamr-ar
    Svensk ordbok
  10. rusthåll

    rus`thåll subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: rust--håll-et
    Svensk ordbok