1. avkunna

    a`vkunna verb ~de ~t ORDLED: av--kunn-ar SUBST.: avkunnande
    Svensk ordbok
  2. avkunnande

    avkunnande, att meddela en dom eller ett beslut muntligt i samband med en förhandling.
  3. rättegång

    rättegång, process, det förfarande då ett mål framläggs inför och behandlas av domstol.

  4. Pilatus

    Pilatus ( Pontius Pilatus), död troligen 39 e.Kr., romersk riddare.
  5. Ruhollah Khomeyni

    Khomeyni, Ruhollah, persiska Rūḥollāh Khomeynī, född 24 september 1902 (?), död 3 juni 1989, iransk religiös och politisk ledare (ayatolla), landets verkliga överhuvud från 1979.
  6. yrkande

    yrkande, processrättslig benämning på parts begäran att en domstol ska avkunna en dom med ett visst innehåll, exempelvis att svaranden ska förpliktas att betala ett skadestånd, eller fatta ett beslut avseende handläggningen, exempelvis att bevilja uppskov.
  7. dispositiv

    dispositiv, term inom juridiken med flera betydelser, bl.a. att en rättsregel kan sättas ur kraft genom avtal.
  8. talan

    talan, en parts framställning i en rättegång.
  9. landsting

    landsting, medeltida benämning i Danmark, Finland och Sverige på ett för en hel lagsaga eller ett helt landskap gemensamt ting.

  10. kanslidom

    kanslidom, dom som inte avkunnas i omedelbar anslutning till rättegångsförhandlingens avslutande utan meddelas genom att hållas tillgänglig på rättens kansli vid en angiven senare tidpunkt.