1. bifalla

    bi`falla verb biföll bifallit bifallen bifallna, pres. bifaller ORDLED: bi--fall-er SUBST.: bifallande; bifall
    Svensk ordbok
  2. bifall

    bifall, föreningsteknisk och administrativ term för beslut om godkännande av förslag i organisationer och offentligrättsliga organ; jämför tillstyrkan.
  3. bifall

    bi`fall subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: bi--fall-et
    Svensk ordbok
  4. förstahandsyrkande

    förstahandsyrkande, det yrkande käranden eller åklagaren i en rättegång i första hand vill att domstolen ska bifalla, då flera alternativa yrkanden framställts.
  5. avslag

    avslag, inom den offentliga förvaltningen nekande beslut.
  6. minoritetsbeslut

    minoritetsbeslut, sådant avgörande i ett beslutande organ där en viss utgång blir gällande om en bestämd minoritet av organets ledamöter röstar för densamma.
  7. ATP-striden

    ATP-striden, dominerande stridsfråga i svensk inrikespolitik under senare hälften av 1950-talet.
  8. suffragan

    suffragan, suffraganbiskop biträdande biskop, hjälpbiskop (så bl.a. i anglikanska kyrkor).
  9. suffragan

    suffragan, suffraganbiskop biskop underställd en ärkebiskop; sådana förekommer inte i Svenska kyrkan.
  10. yrkande

    yrkande, sammanträdesteknisk term som innebär att man kräver eller påfordrar något, i praktiken avger ett förslag till beslut.