1. befäl

    befäl, befälsrätt, befogenhet och skyldighet att utöva befäl, dvs. att befalla över eller leda truppförband eller personal.
  2. befäl

    befä´l subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: be-fäl-et
    Svensk ordbok
  3. vakthavande befäl

    vakthavande befäl, VB , officer (lägst kapten) som avdelas vid stab, förband, fartyg etc. för jourtjänst med ansvar för beredskap, vakt- och ordningstjänst m.m.
  4. befälhavare

    befälhavare, högsta befäl ombord på ett fartyg.
  5. befälstecken

    befälstecken, flagga, standert, vimpel eller galjadet som förs i masttopp på örlogsfartyg eller på vimpelstake i båt.
  6. befälsföring

    befä`lsföring subst. ~en ~ar ORDLED: be-fäls--för-ing-en
    Svensk ordbok
  7. befälhavande

    befä`lhavande adj., ingen böjning ORDLED: be-fäl--hav-ande
    Svensk ordbok
  8. befälsställning

    befä`lsställning subst. ~en ~ar ORDLED: be-fäls--ställ-ning-en
    Svensk ordbok
  9. befälstecken

    befä`lstecken subst. befälstecknet, plur. ~, best. plur. befälstecknen ORDLED: be-fäls--teckn-et
    Svensk ordbok
  10. befälhavare

    befä`lhavare subst. ~n äv. befälhavarn, plur. ~, best. plur. befälhavarna ORDLED: be-fäl--hav-ar-en
    Svensk ordbok