1. blåsa

    blåsa, se urinblåsa.
  2. blåsa

    blåsa, uttryck inom damspel.
  3. blåsa

    2blå`sa subst. ~n blåsor ORDLED: blås-an
    Svensk ordbok
  4. blåsa

    1blå`sa verb blåste blåst, pres. blåser ORDLED: blås-er SUBST.: blåsande, blåsning (till 2 och 3), blåst (till 1)
    Svensk ordbok
  5. Coffeys blåsa

    Coffeys blåsa, destillationsapparat för framställning av skotsk whisky som uppfanns av irländaren Aeneas Coffey 1830.
  6. Bricker-blåsa

    Bricker-blåsa, en kanal som konstrueras kirurgiskt genom att urinledarna kopplas till en isolerad bit tunntarm, vilken sedan leds ut genom huden.
  7. överaktiv blåsa

    överaktiv blåsa, instabil blåsa, en störning i urinblåsans funktion som innebär att muskelvävnaden i blåsväggen har onormalt stor tendens till sammandragningar, vilket medför täta trängningar att urinera fastän blåsan inte är fylld.
  8. blåsarkvintett

    blåsarkvintett, ensemble oftast bestående av tvärflöjt, klarinett, oboe, valthorn och fagott.
  9. blåsatoni

    blåsatoni, nedsatt kraft i blåsmuskulaturen, vilket uppkommer efter övertänjning av urinblåsan eller skador på nerverna till blåsan och leder till svårigheter att tömma densamma.
  10. blåsa sig

    blå`sa sig verb blåsade blåsat ORDLED: blås-ar SUBST.: blåsande
    Svensk ordbok