1. gripa

    gri`pa verb grep gripit gripen gripna, pres. griper ORDLED: grip-er SUBST.: gripande; grepp (till 1)
    Svensk ordbok
  2. gripande

    gripande, straffrättsligt tvångsmedel som innebär att den som skäligen kan misstänkas för brott omhändertas med våld, om så krävs, och hålls i förvar för att säkerställa utredning och eventuell framtida straffverkställighet.
  3. gripa sig an

    gripa sig an´ verb grep gripit, pres. griper ORDLED: grip-er SUBST.: angripande
    Svensk ordbok
  4. gripa omkring sig

    gripa omkring sig [-kriŋ´ äv. gri`pa] verb grep gripit, pres. griper ORDLED: grip-er om--kring
    Svensk ordbok
  5. gripande

    gri`pande adj., ingen böjning ORDLED: grip-ande
    Svensk ordbok
  6. grip

    grip (medellågty., ytterst av grekiska gryps), fabeldjur, vanligen avbildat med ett lejons bakkropp och en örns huvud (ibland med små, spetsiga öron), vingar och ben.
  7. Gripen

    Gripen är ett svenskt stridsflygplan.
  8. Grip

    Grip, från 1560-talet (efter vapenbilden, ett griphuvud) släktnamn för riksråden Nils Grip (född 1535; död 1592 eller 1594) och Moritz Grip (1547–91) samt deras syskon.
  9. Maria Gripe

    Gripe, Maria, född Walter, 1923–2007, författare.
  10. Harald Gripe

    Gripe, Harald, 1921–92, konstnär.