1. klinga

    1kling`a subst. ~n klingor ORDLED: kling-an
    Svensk ordbok
  2. klinga

    2kling`a verb ~de äv. klang, ~t, pres. ~r ORDLED: kling-ar SUBST.: klingande; klang
    Svensk ordbok
  3. Hans Klinga

    Klinga, Hans, född 1949 skådespelare och regissör.

  4. Elin Klinga

    Klinga, Elin, född 1969, skådespelare, utbildad vid Teaterhögskolan i Stockholm 1991–94.
  5. Klingavälsån

    Klingavälsån, å i Skåne.
  6. klinga ut

    klinga u´t verb klingade klingat ORDLED: kling-ar SUBST.: utklingande
    Svensk ordbok
  7. orgel

    orgel, blåsinstrument som förses med luft genom ett bälgverk och spelas med tangenter.

  8. musik

    musik, kulturyttring som inte låter sig infångas under någon generellt accepterad, heltäckande definition; allmänt kan dock musik sägas bestå av vissa typer av organiserat ljud, men begreppet kan också inkludera omständigheterna kring musiken, dvs. musiklivet.
  9. halveringstid

    halveringstid är ett mått på takten i ett förlopp som klingar av.
  10. violin

    violin är ett stråkinstrument som även kallas fiol.