1. stifta

    stif`ta verb ~de ~t ORDLED: stift-ar SUBST.: stiftande, stiftning (till 2)
    Svensk ordbok
  2. konstitution

    konstitution, en stats författning.
  3. Sverige

    Sverige, stat på Skandinaviska halvön, norra Europa.

  4. stiftarbild

    stiftarbild, donatorsbild , framställning av en person som beställt och i allmänhet även bekostat uppförandet av en kyrkobyggnad eller som beställt och bekostat en religiös bild.
  5. hinduism

    hinduism, dominerande religion i Indien, den största i Sydasien och en av de stora världsreligionerna.
  6. stiftelse

    stiftelse, rättssubjekt som vanligen bildas genom att en stiftare förordnar att han för ett bestämt ändamål vill skapa en varaktigt bestående, självständig förmögenhet av egendom som han i enlighet med förordnandet tillskjuter själv.
  7. stift

    stift, kyrkligt förvaltningsområde, styrt av biskop, i vissa fall av abbot.
  8. naturrätt

    naturrätt, rättslära enligt vilken det finns rättsliga principer som är grundade i naturens egen ordning och nedlagda i människans natur och som står över de lagar som stiftats av människor.
  9. grundlag

    grundlag är en lag som ensam eller tillsammans med andra lagar är ett lands författning.
  10. förintelsen

    förintelsen (engelska holocaust, hebreiska shoa), benämning på nazisternas folkmord på judar under andra världskriget 1939–45.