abakus, kvadratisk eller rektangulär platta som kröner ett kapitäl och på vilken ovanförliggande byggnadsdel vilar.

abakus, ursprungligen benämning på ett enkelt men effektivt räkneinstrument, bestående av ett plant underlag ( räknebräde, räknebord, räkneduk) med parallella värdefält eller värdelinjer, längs vilka räknepjäser kan placeras eller flyttas.

abakus [a´-, ab´- el. a`-] subst. ~en ~er ORDLED: abak-us-en

räknebräde, en typ av abakus.

kulram, räknehjälpmedel, se abakus.

abacus, latinsk form för abakus (platta i arkitekturen) eller abakus (räkneinstrument).

ekinus, ekinos, den runda nederdelen av ett kolonnkapitäl, vilken likt en kudde förmedlar övergången mellan kolonnskaft och abakus i dorisk kolonnordning.

grekisk arkitektur definieras här som grekernas arkitektur under antiken.

kolonnordning, formsystem i klassisk eller klassiserande arkitektur, med utgångspunkt i kolonnernas och entablementets typer och proportioner.

algoritm, algorism, inom matematik och databehandling en systematisk procedur som i ett ändligt antal steg anger hur man utför en beräkning eller löser ett givet problem.