1. abdikera

    abdikera [-ke´-] verb ~de ~t ORDLED: ab-dik-er-ar SUBST.: abdikerande, abdikering; abdikation
    Svensk ordbok
  2. abdikation

    abdikation, tronavsägelse.
  3. ab

    ab, eller a, preposition och förled som uttrycker avlägsnande från, frånvaro av.
  4. Sachsen-Coburg-Gotha

    Sachsen-Coburg-Gotha, historiskt tyskt hertigdöme, bildat 1826 genom sammanslagning av de territoriellt åtskilda hertigdömena Koburg och Gotha.
  5. Wallis Simpson

    Simpson, Wallis, född Warfield, från 1937 hertiginna av Windsor, 1896–1986, amerikansk societetsdam.
  6. Celestinus V

    Celestinus V, egentligen Pietro del Morrone, 1215–96, påve 1294, helgonförklarad 1313.
  7. Konstantin I

    Konstantin I, 1868–1923, kung av Grekland 1913–17 och 1920–22, äldste son till Georg I.
  8. Alexander VII

    Alexander VII, egentligen Fabio Chigi, 1599–1667, påve från 1655.
  9. Mikael I Rangabe

    Mikael I Rangabe (grekiska Michaēl I Rangabe), död 844, bysantinsk kejsare 811–813.
  10. Doorn

    Doorn, ort i provinsen Utrecht, Nederländerna; 10 700 invånare (2010).