abstrahe´ra verb ~de ~t ORDLED: abs-trah-er-ar SUBST.: abstraherande, abstrahering; abstraktion

kultur, odling, bildning.

idealtyp, inom samhällsvetenskapen benämning på begrepp som renodlar typiska delar av samhälleliga fenomen.

funktionalism, benämning på en radikal arkitekturströmning som formades i Europa omkring 1925.

idé förekommer som filosofisk fackterm först hos Platon, där ordet (jämte flera andra) får beteckna tingens eviga och oföränderliga urbilder, som tänks existera ”på en plats bortom himlen”.

Rathsman, Siri, 1895–1974, konstnär och konstskribent.

Nicholson, Ben, 1894–1982, brittisk målare.

Atlan, Jean-Michel, 1913–60, fransk målare och grafiker.

abstraktionsprincip, logisk princip som säger att man givet en egenskap eller ett begrepp kan bilda klassen (mängden) av alla de objekt som har egenskapen respektive faller under begreppet – man abstraherar så att säga från allt som utmärker begreppet utom dess omfång, dvs. de objekt som faller under begreppet.

Jones, Arne, 1914–76, skulptör, professor vid Konsthögskolan 1961–71.