1. ackusativ

    ackusativ, kasus som bl.a. förbinds med det direkta objektet i språk som tyska och latin.
  2. ackusativ

    ack`usativ subst. ~en ~er ORDLED: ac-kus-at-iv-en
    Svensk ordbok
  3. ackusativobjekt

    ackusativobjekt, egentligen objekt som står i ackusativ; används synonymt med direkt objekt.
  4. ackusativobjekt

    ackusativobjekt [ak`- el. -i`v-] subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: ac-kus-at-iv--ob-jekt-et
    Svensk ordbok
  5. substantiv

    substantiv, ordklass som omfattar benämningar på konkreta referenter som varelser ( räv), föremål ( penna), platser ( torg) och material ( plast) men också på abstrakta referenter som tider ( vecka), händelser ( förlust), tillstånd ( sorg), egenskaper ( trötthet) och relationer ( likhet).
  6. svenska

    svenska, nationalspråk i Sverige och modersmål för flertalet svenska medborgare.

  7. personliga pronomen

    personliga pronomen, substantiviska pronomen som utpekar deltagarna i talsituationen (första och andra personens pronomen) samt annat som finns med i situationen eller som redan har beskrivits eller aktualiserats i texten (tredje personens pronomen).
  8. hindi

    hindi, hindī, nyindoariskt språk (se indoariska språk) som jämte engelska är Indiens nationalspråk och talas av drygt 313 miljoner (2009).
  9. grundform

    grundform, grammatisk term för en kasusform som (i modern svenska) inte är genitiv eller ackusativ (objektsform).
  10. objekt

    objekt, grammatisk term för ett nominalt led som bestämmer ett transitivt verb.