1. ackusativ

    ackusativ, kasus som bl.a. förbinds med det direkta objektet i språk som tyska och latin.
  2. ackusativ

    ack`usativ subst. ~en ~er ORDLED: ac-kus-at-iv-en
    Svensk ordbok
  3. ackusativobjekt

    ackusativobjekt, egentligen objekt som står i ackusativ; används synonymt med direkt objekt.
  4. grundform

    grundform, grammatisk term för en kasusform som (i modern svenska) inte är genitiv eller ackusativ (objektsform).
  5. gotiska

    gotiska, det sedan länge utdöda germanska språk som talades och skrevs av goterna.
  6. kasus

    kasus, grammatisk term.
  7. utbrytning

    utbrytning, emfatisk omskrivning , en satskonstruktion av typen det är mig (som) han vill träffa, där det utbrutna ledet mig har lyfts upp ur den underordnade satsen och infogats i en överordnad sats som understryker att den underordnade satsen gäller om det utbrutna ledets referent och ingen annan.
  8. casus obliquus

    casus obliquus, oblikt kasus, i den klassiska och traditionella grammatiken kasus som anses signalera att det kasusböjda ordet är syntaktiskt beroende av andra ord i satsen.
  9. bœuf

    bœuf, oxkött.
  10. isländska

    isländska, språk som tillsammans med norska och färöiska bildar den västliga grenen av de nordiska språken.