afar, arabiska danāqil, amhariska adal, kushitiskspråkigt folk i nordöstra Etiopien (1,3 miljoner enligt 2007 års folkräkning), Eritrea (300 000) och Djibouti (96 000).

Australopithecus afarensis, art i familjen hominider som levde för 3,9–2,9 miljoner år sedan.

Afar och Issa, 1967–77 benämning på Djibouti som fransk koloni.

saho-afar, två närbesläktade och sinsemellan förståeliga kushitiska dialekter som räknas till den östkushitiska gruppen och därmed står nära somaliska och oromo.

Afarsänkan, område i nordöstra Afrika, begränsat av Etiopiska höglandet i väster, Somaliplatån i sydöst, Danakilplatån i norr och Adenviken i öster.

Tall Afar, stad i norra Irak; för belägenhet se landskarta Irak.

nomader, folk eller grupper av människor vilkas försörjningsform inte nödvändiggör eller medger fast bosättning.

Djibouti, stat på nordsidan av Afrikas horn, östra Afrika.

kushitiska språk, en gren av de afroasiatiska språken omfattande ett femtiotal språk huvudsakligen i Etiopien och på Afrikas horn.

Etiopien, stat i nordöstra Afrika.