1. affekt

    affekt, sinnesrörelse (se emotion) med stark känslostegring, t.ex. vid häftig sorg, glädje och raseri.
  2. affekt

    affek´t subst. ~en ~er ORDLED: af-fekt-en
    Svensk ordbok
  3. affektiv

    affektiv, som har att göra med affekt eller affekter; känslomässig, känsloladdad.
  4. affektlära

    affektlära, lära inom musikestetiken som i anslutning till antik retorik söker fastlägga vilka musikaliska grepp som sammanhänger med olika känslor (affekter), t.ex. glädje – stora intervall; sorg – små intervall.
  5. affektinkongruens

    affektinkongruens, inadekvata affekter, känslouttryck som inte är i överensstämmelse med situationen, t.ex. gapskratt vid mottagande av dödsbud.
  6. affektlabilitet

    affektlabilitet, snabb växling mellan olika affekter (känslor).
  7. affektintoning

    affektintoning, känslomässigt samspel mellan människor, speciellt små barn och deras föräldrar, där barnet lär sig skilja mellan sina egna och andras känslor, mellan sig själv och andra.
  8. affektkramp

    affektkramp, snabbt övergående attacker av protest, ilska, skrik, gråt, andningsstopp och cyanos (blå hudfärg) hos barn i framför allt 1–3-årsåldern; ibland förekommer förlust av medvetandet, i sällsynta fall verklig kramp.
  9. affektionsvärde

    affektionsvärde, värde av icke-ekonomisk natur som ett föremål, främst av känslomässiga skäl, har för i första hand ägaren personligen.
  10. affektion

    affektion, tillgivenhet, positiv känslomässig bindning; även medicinsk beteckning för sjuklig förändring eller störning i ett organs funktion.