1. afferent

    afferent, inåtledande; används om nervbanor som leder impulser från kroppens periferi till centrala nervsystemet, t.ex. från sinnesorgan till hjärnan (motsats: efferent).
  2. afferent

    afferen´t adj., neutr. ~ ORDLED: af-fer-ent
    Svensk ordbok
  3. halsfläta

    halsfläta, plexus cervicalis , sammanflätning av de främre nervtrådarna från de fyra översta halsryggmärgsnerverna (C1–C4).
  4. ryggmärgsnerver

    ryggmärgsnerver, spinalnerver , nervi spinales, 31–32 par segmentellt ordnade nerver från eller till ryggmärgen.
  5. knäreflex

    knäreflex, quadricepsreflex , patellarreflex, en av många muskelsträckreflexer som testas vid neurologisk undersökning.
  6. kolecystokinin

    kolecystokinin, CCK, peptidhormon (neuropeptid) som bildas i vissa slemhinneceller i övre tunntarmen i samband med intag av föda men även bildas i nervceller i tarmkanalen och i hjärnan.
  7. cervikalnerver

    cervikalnerver, halsryggmärgens nerver, nerver som lämnar ryggmärgen i dess övre del och försörjer halsens och armarnas hud och muskler.
  8. reflex

    reflex, ofrivillig rörelse utlöst av ett yttre stimulus.
  9. pupill

    pupill, den runda öppningen i mitten av regnbågshinnan ( iris).
  10. autonoma nervsystemet

    autonoma nervsystemet, den del av nervsystemet hos människa och djur som inte står direkt under viljans inflytande och som reglerar organismens grundläggande livsprocesser, t.ex. blodcirkulation, andning, matsmältning, ämnesomsättning samt aktivitet i vissa körtlar.