1. affix

    affix, morfem som inte kan utgöra ett självständigt ord men som tillsammans med en avlednings- eller böjningsstam kan bilda ett nytt ord eller en annan ordform.
  2. morfem

    morfem, minsta betydelsebärande enhet i språket (som system).
  3. eskimåisk-aleutiska språk

    eskimåisk-aleutiska språk, språkfamilj tidigare räknad till de paleosibiriska språken.

  4. avledning

    avledning, typ av ordbildning vid vilken nya ord(stammar) bildas genom tillägg av affix: o-jämn, ojämn- het och/eller genom stamförändring: tyng- d (jämför tung).
  5. böjning

    böjning, flexion , inom språkvetenskapen: de systematiska förändringar i ett ords form som har grammatisk funktion.
  6. suffix

    suffix, affix som placeras efter sin stam: sand- en, sand- ig.
  7. flekterande språk

    flekterande språk, enligt traditionell språktypologi språk med utvecklad böjningsmorfologi, framför allt sådana där gränsen mellan stam och affix är oklar.
  8. guaraní

    guaraní, språk som tillhör tupí-guaraní-familjen och talas av 4,6 miljoner människor i Paraguay och Argentina.
  9. affix

    affix´ subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en ORDLED: af-fix-et
    Svensk ordbok
  10. avljud

    avljud, växling av vokalen i etymologiskt samhöriga ord eller affix i de indoeuropeiska språken.