1. allokton

    allokton, inom geologi benämning på något som förflyttats från platsen för sin bildning; används bl.a. om bergart eller bergartssvit som ej längre befinner sig på den plats där den bildats.
  2. allokton

    allokton [-å´n] adj. ~t ORDLED: allo-kton
    Svensk ordbok
  3. djurgeografi

    djurgeografi, zoogeografi, den del av biogeografin som behandlar djurens geografiska utbredning (förr och nu) och de bakomliggande orsakssammanhangen.
  4. skenhälla

    skenhälla, hårt, sammankittat skikt i marken som kompakterats genom utfällda föreningar av t.ex. järn, humus, kiselsyra och kalciumkarbonat.
  5. autokton

    autokton, som adjektiv: ursprunglig, inhemsk, uppkommen utan främmande inflytande; som substantiv: urinvånare.
  6. autokton

    autokton [-å´n] adj. ~t ORDLED: auto-kton
    Svensk ordbok